Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Engelbrekt Engelbrektsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönder och borgare om hvarandra, alla hurtige och modige,
liksom de varit kallade till gästabud. Konungen var med sina
trupper knappt landstigen, innan Engelbrekt, omgifven af
riddare och svenner, i spetsen för en väldig bondehär omgaf
hufvudstaden från trenne sidor. Då Erik såg detta och fann,
att med vapen och våld här intet kunde uträttas, höll han
med Sveriges råd och ansedde män ett vänligt sammanträde.
Man kom då öfverens om en vapenhvila till september
följande året; intill dess skulle allt det, som af Engelbrekt och
hans vänner blifvit verkstäldt, förblifva orubbadt och okränkt,
och de konungens fogdar, som ännu voro i landet, ingen rätt
ega att någon skatt kräfva eller till någon bonde ingå.
Konungen återvände genast till Danmark; men Sveriges rikes
ständer sammanträdde till ett möte i Arboga och valde der,
på det icke riket i denna brydsamma tid måtte vara utan
hufvud och styrelse, Engelbrekt Engelbrektsson till
rikshöfvidsman.
Denna författning egde dock ej långvarigt bestånd. De
män, som härstammade från de yppersta slägterna i landet,
kunde icke fördraga, att i spetsen för styrelsen stod en nyss
upprunnen man, som i förtjenster framlyste öfver dem samt
dessutom egde allmogens oinskränkta kärlek, hvarigenom han
kunde blifva mägtig till allt. Deraf hände, att efter många
underhandlingar, samtal, möten och förlikningar med konung
Erik slutligen den öfverenskommelse träffades, ”att Sverige
skulle erkänna honom för fullmyndig konung.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
