Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 17. Gustaf Vasa och Dalkarlarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mora vid norra ändan af Siljan, en bland de äldsta och
folkrikaste socknar i Dalarne. Presten derstädes, Jakob Persson,
mottog honom vänligt, men vågade för Danskarnes
efterspaningar ej hysa honom i prestgården.
Han anförtrodde honom derföre åt en bonde i Utmelands
by, kallad Tomte Mattes. Denne gömde honom i en hvälfd
stenkällare, dit man nedgick genom en lucka på golfvet.
Snart kommo Danske spejare dit, men Tomte Mattes’ hustru,
som höll på att brygga julölet, vältrade hastigt ett kar öfver
luckan, så att Danskarne ej märkte den samma, och Gustaf
undkom äfven denna fara.
4.
Litet derefter — det var en helgedag under julen, just
då Morakarlarne kommo ur kyrkan — uppsteg herr Gustaf
på en liten kulle vid Mora kyrkogård för att tala till den
samlade menigheten. Den låga middagssolen stod midt öfver
det rätt i söder liggande Esundsberget och spred ett klart
sken öfver den snöiga nejden. En frisk nordanvind blåste,
hvilket af Morakarlarne anses som ett godt tecken. De
samlade sig alla omkring Gustaf, betraktande uppmärksamt den
unge, manlige herren, om hvilkens oskyldiga förföljelser de
redan hört så mycket talas.
Han upphof nu sin röst och talade dem ljudeligen till.
Han förtalde om den omilde konung Kristians framfärd der
nere i Stockholm; huru han tagit Sveriges rikes råd och
ädlingar af daga; huru han skickat fru Kerstin och andra ädla
fruar i fångenskap till Danmark; huru han ville lägga hela
Sveriges rike under hård träldom och förgöra all dess urgamla
frihet. Snart komme nu ordningen till bönderna att blifva
mål för hans grymhet. De redlige männen af Dalom kunde
nog minnas, huru utländske fogdar i deras bygd farit fram,
och Jösse Erikssons likar hade de nu hvar dag att vänta.
Måtte de derföre ock draga sig Engelbrekts dagar till
minnes och snarligen skynda att åter jaga förtryckaren ur Sverige!
Sjelf erbjöd han sig att blifva deras anförare, om de ville stå
honom manligen bi.
Dalkarlarne svarade på detta tal med gny och
hämnderop, och många ville strax löpa till vapen. Dock voro flere
ännu tvehågsne. De voro ledsne vid de många krigstågen,
ej heller kände de herr Gustaf personligen. De hade äfven
hört omtalas Kristians vänlighet och frikostighet mot
bönderna och trodde, att hans grymhet gälde endast de höga. I
denna tro stärktes de af Danska utskickade, hvilka förnekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0298.html
