Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Olaus och Laurentius Petri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne män, med hvilkas biträde Gustaf Vasa införde
Lutherska läran i Sverige.
Strax efter sin hemkomst antogs Olaus till kansler hos
biskop Matthias i Strängnäs och till föreståndare för skolan
derstädes. Här började han genast ifrigt utbreda de nya
satserna och fick både anhängare och motståndare; men de stora
krigsrörelserna drogo allas uppmärksamhet till sig, och Olaus
fick lära i fred.
Efter någon tid dog brödernas fader i Örebro och de
skyndade hem till hans begrafning. Det befans då, att han
gifvit bort en åker utanför staden åt Karmelitermunkarne, på
det de skulle läsa själamessor efter honom. De påfviske
lärde nemligen, att menniskosjälen skulle efter döden i den så
kallade skärselden renas från sina vidlådande synder, innan
hon komme in i himmelriket; tillika lärde de, att ju flere
messor munkarne sjöngo för den aflidne, desto förr befriades
hans själ. På detta sätt lockade de många lättskrämda
döende att testamentera åt klostren stora rikdomar, på det
munkarne skulle läsa så många flere själamessor för dem. Ett
sådant testamente hade Peder smed i Örebro gjort; men
sönerna satte sig deremot såsom en onödig vidskepelse. Deras
moder började då gråta, sägande, att det var i en olycklig
stund de med stor kostnad började få undervisning; ty de
hade derigenom blifvit förledde till sådan ogudaktighet, att
de nu missunnade sin faders själ en liten jordlapp för hennes
salighets skull. Bröderna sökte bevisa modern, att
munkarnes messor ingalunda kunde hjelpa deras faders själ, den der
efter egna gerningar och icke andras ord skulle dömas. De
frågade, om hon förstode den Latinska messan, eller hvad hon
tänkte dervid. Hon svarade: ”Icke förstår jag henne; men
då jag hörer henne, beder jag Gud andäktigt, att han ville
låta sig deras bön behaga, hvarom jag ej heller tviflar.”
Modern tillfredsstäldes slutligen, men snart kommo
munkarne för att enligt testamentet begrafva den aflidne.
Bröderna visade bort dem med deras Latinska messeböcker och
begrofvo sjelfve sin fader. Munkarne klagade högt hos sin
förman; denne hos domkapitlet i Strängnäs, ty ingen biskop
var tillsatt; detta åter hos biskop Brask, och denne slutligen
hos påfven, och utmålades båda bröderna i dessa klagomål
såsom de värsta kättare och gudsförnekare, värda det
hårdaste straff.
Men bröderna fortforo att uti Strängnäs, och hvar de
vistades, sprida sin lära, fruktande hvarken domkapitel, biskop,
påfve eller någon mensklig magt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
