Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Olaus och Laurentius Petri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot den nya läran, och att de vördige fäderna till den
ändan ville i hans närvaro anställa ett samspråk med Olaus
Petri. Domherrarne valde den lärde och munvige herr
Peder Galle till sin kämpe, och nu började mellan honom och
Olaus en ganska hård strid.
Peder Galle åberopade kyrkofäderna, Olaus Petri den
heliga skrift: ingen ville vika; båda blefvo allt högljuddare
och häftigare. Då befalde konungen dem sluta och lät
uppsätta de förnämsta punkter, som blifvit afhandlade. Derefter
infordrade han så väl de påfviskes som Lutheranernas
betänkanden deröfver. Dessa skrifter lät han sedan på Svenska
trycka och öfverallt sprida, på det en hvar skulle få döma om
båda sidornas skäl och motskäl. Det dröjde ej heller länge,
innan häraf spordes en märklig förändring i folkets
tänkesätt; ty förståndige och oveldige män funno snart, att
sanningen var på Lutheranernas sida.
Ännu mera försvagades tron på katholska läran af Nya
Testamentet, som år 1526 trycktes på Svenska och genom
konungens försorg spreds kring hela riket. Alla sökte
begärligt att få läsa det samma och funno med förvåning, huru
de påfviskes lära ofta alldeles stred mot Guds klara ord.
Sjelfva presterna blefvo i allmänhet ej mindre öfverraskade
af bokens innehåll, än förvånade, att hon så allmänt lästes.
Högst få af dem kunde förut läsa henne, och ännu färre hade
gjort det. En gammal ärlig prest sade: ”Jag förundrar mig
högeligen, när jag nu för tiden hör ungt folk tala så mycket
om Nya Testamentet: vid Gud, jag var öfver femtio år,
innan jag visste hvad Nya Testamentet var.” Några studenter
eller, som de då kallades, djeknar kommo från Upsala till
Linköping. Brasken frågade dem hvad Lutheranerna nu
lärde. Djeknarne svarade, att de kallade påfven Antikrist och
prelaterna Antikrists anhang. Biskopen svarade: ”Det är ej
inge sedan herr Sten Sture förde mig på sin högra sida, och
nu skall jag utropas för Antikrist! — Men hvarpå grunda de
dessa läror?” — ”De beropa sig på Paulus”, svarade
djeknarne. Då steg biskopen häftigt upp och sade: ”Bättre hade
varit, att Paulus blifvit bränder, än att han skulle varda af
hvar man känder.”
Störst blef likväl förargelsen hos presterskapet, då Olaus
Petri, ehuru sjelf en prest, ingick ett offentligt giftermål, och
gudstjensten på samma gång förrättades på Svenska. De
eggade det råa folket, så att det hotade att slå i hjel de
främmande kättarne och fördrifva den affällige konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
