Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 20. Konungaskolan.
- 21. Gustaf den förstes sista tal till ständerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåtarne skola göra så med: man apar eder. Älsken derföre
sjelfve och hållen undersåtarne till Guds rena ord, bön och
kyrkogång; der ligger stor magt uppå både för själens och
landets ro. Älsken undersåtarne, så älska de rättsinte eder, och
med dem kunnen I styra de andra. Så har jag gjort. Kära
barn! Jag hafver med Guds nåd arbetat på edert tillbörliga
upptuktande. Förblifven sådana till eder och andras fromma
och besinnen, att en konungs minne ej bör löpa bort med
klockeljudet, men förblifva i undersåtarnes hjertan!”
*
21. Gustaf den förstes sista tal till ständerna.
”Jag vördar Guds magt, som i mig på Sveriges gamla
thron åter upplyft Sveriges gamla konungaslägt från Magnus
Ladulås och Karl Knutsson. De bland eder, som något till
ålders komne äro, hafva tvifvelsutan förnummit, huru vårt kära
fädernesland förut i många hundrade år varit i stort elände
och betryck under främmande herskap och konungar,
enkannerligen under den omilde tyrannen konung Kristian, och
huru det täcktes Gud genom mig befria oss från detta tyranni.
Derföre bör oss, hög och låg, herre och tjenare, gammal och
ung, samma gudomliga hjelp aldrig förgäta. Ty hvad man
var jag att fördrifva slik mägtig herre, den der icke allenast
regerade öfver tre konungariken, utan ock var med kejsaren
och de väldigaste förstar nära förbunden och befryndad? Ej
kunde jag mig den ära föreställa, då jag i skog och öde fjell
måste sticka mig undan för fiendernas blodtörstiga svärd. Men
Gud dref verket och gjorde mig till sin undersman, på hvilken
hans allsmägtighet skulle uppenbar varda; och må jag
väl likna mig vid David, hvilken Gud från en ringa herde
gjorde till konung öfver allt folket.
Jag tackar eder, trogne undersåtar, att I mig till konungslig
höghet velat upphöja och till en stamfader i edert konungahus.
Ej mindre tackar jag eder för den trohet och bistånd,
som I mig bevisat hafven uti min regering. Att under denna
tid Gud låtit sitt rena och klara ord inkomma, och att han
också uti timmelig måtto riket med allsköns välsignelse
begåfvat hafver, såsom nu för ögonen är, — derföre skole vi, gode
män och undersåtar, alla med största tacksamhet och ödmjukhet
gifva Gudi ärona.
Det är mig nogsamt bekant, att jag i mångas sinne varit
en hård konung. Men de tider skola komma, då Sveriges
barn skulle vilja rifva mig upp ur mullen, om det i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0314.html
