Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Gustaf den förstes sista tal till ständerna. - 22. Lefnadssättet på Gustaf den förstes tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magt stode. Dock må jag icke blygas att bekänna mensklig
svaghet och skröplighet, ty ingen är fullkomlig och utan bräck.
Derföre beder jag eder, att I såsom trogne undersåtar viljen
för Kristi skull förlåta och öfverse, ehvad brist som varit med
min regering. Uppsåtet hafver alltid varit till rikets och dess
inbyggares bästa. Mina gråa hår, min skrynkota panna bära
nog vittne om de många faror, vedervärdigheter och bekymmer,
jag under min fyratioåriga regering utstått.
Jag vet nog, att de Svenske äro snare till att samtycka,
sene till att utransaka. Jag kan ock grant förutse, att många
villoandar framdeles varda uppkommande. Derföre beder och
förmanar jag eder: hållen eder hårdt vid Guds ord och
förkasten hvad dermed icke öfverensstämmer! Varen öfverheten
hörsamme, sins emellan enige! Min tid är snart förbi. Ej
tarfvas mig derom stjernor eller annan spådom. Jag känner
i min egen kropp tecken, att jag snart skall gå hädan och
för Öfverkonungens fötter nedlägga och redogöra för Svea
rikes härliga, men förgängliga krona. Följen mig då med
edra trogna förböner och, när jag lagt mina ögon tillsammans,
låten mitt stoft hvila i frid!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
