Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den elfte var främst i elden. Hans häst fick ett skott i hufvudet,
och kulan studsade upp mot konungens hatt. Han satte sig då upp
på en hvit springare, som var en skänk af Ludvig den fjortonde
och hette Brillant. Fienden drefs med stor förlust tillbaka utför
höjden och ned under det s. k. Galgberget. Svenskar och Danskar
blandades i handgemänget om hvarandra och insveptes snart i ett
moln af krutrök. Det var i denna skymning som Karl, befinnande
sig rätt framför en Dansk sqvadron, befalde den att rycka fram och
röra spelet. Den stod emellan tvenne Svenska sqvadroner, och
konungen höll den för att vara ett Småländskt regemente, emedan den
förde röda standar. Men då krutröken skingrades, fick man se det
hvita korset inuti dessa och igenkände Danska lifregementet.
Karl den elfte ordnade de sina till ett tredje anfall. I slutna
trupper störtade de på fienden, hvilken efter ett skarpt fäktande drog
sig tillbaka, ehuru han ofta vände sig om och förnyade striden.
Ändtligen flydde Danskarne först genom sitt läger och sedermera,
lemnande sitt artilleri, i största oordning öfver ån, der några
hundra drunknade. Konungen förföljde dem nära en half mil. Då
konung Kristian såg sitt folk tillbakadrifvet, räddade han sig med
sitt drabantgarde till Landskrona, dit han vid middagstiden anlände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
