- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
343

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Slaget vid Lund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afklädd, på slagfältet; fyra andre öfverstar voro sårade, och en hade
stupat.

Fiendens högra flygel hade under tiden blifvit ytterligare
förstärkt och i sidan angripit Svenskarnes venstra, då denne ville
betäcka fotfolket. Här blef striden mördande. Generallöjtnant Galle
föll, och de fleste regementsofficerarne stupade eller sårades.
Sqvadronerna, nästan omringade, måste draga sig tillbaka, till dess
general Schulz med en del af fotfolket kom dem till hjelp.

Emellertid ordnade Schulz Svenskarne å nyo, satte dem på tvenne
kolonner och tågade i god ordning inemot Lund, der han intog
samma ställning, som den högra flygeln i slagets början hade
innehaft, endast något närmare staden. Fienden följde efter. Svenskarne
bildade en ny slagordning, i hvilken Hans Wachtmeister förde
venstra flygeln, Schönleben den högra och Schulz midten. Vid fiendens
anfall vek först den nya venstra flygeln, men fotfolket med fälda
pikar uppehöll de angripande, så att desse slutligen måste draga sig
tillbaka med förlust af både sina egna och i slaget eröfrade stycken
och fanor. Efter en ny sammandrabbning intogo Svenskarne en
fördelaktig ställning invid staden och hvilade sig efter det blodiga
arbetet, djupt bekymrade, emedan de voro i ovisshet om sin
konungs öde.

3.



Konungen, som, förledd af en falsk berättelse, trott, att äfven
den öfriga hären hade drifvit fienden på flykten och förföljt honom
på en annan väg, befann sig ännu vid Käflinge å, sysselsatt att taga
fångar och eröfra tross, då Erik Dahlberg och Bengt Rosenhane
kommo med berättelse, huru illa det stode till på venstra flygeln.
Konungen ville icke tro dem, men sprängde genast af rakt på Lund.
Snart hörde man kanonskotten, som tillräckligt gåfvo till känna att
slaget icke var slutadt. Fienden, då han fick se Karl den elftes folk
rycka an, upphörde med anfallet mot Schulz och vände sig i full
slagordning mot konungen med tjugu fyra sqvadroner ryttare, flere
bataljoner fotfolk och öfver tusen Holländska matroser.

Det var slagets mest afgörande ögonblick. Konungen hade
endast nio sqvadroner redan trötte ryttare hos sig. Af drabanterna
voro icke mer än femtio öfrige; vid lifregementet hade så många
officerare stupat, att endast öfversten, hans öfverstelöjtnant, två
löjtnanter och en kornett voro vid lif. De Svenske krigarne, som hade
fäktat hela dagen, sågo med förvåning en ny, än hårdare drabbning
förestå och de började tvifla om segern, då konungen åter
uppmuntrade dem till strid med så rörande ord, att, såsom en af dem
säger, ”de kände sig de lyckligaste i verlden att få följa honom i
döden”. Officerare som soldater hänfördes af hans tal: de ropade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free