Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Slaget vid Narva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häst flyga fram öfver de farligaste stigar; och förgäfves sökte då hans
faders gamle tjenare varna honom. Jagten var ock ett af den unge
kung Karls hufvudnöjen; men det djur, som i synnerhet jagades af
honom, var björnen, och de vapen, som då användes, voro icke
skjutvapen, utan högafflar och påkar.
Då Sveriges grannar hörde, att på den Svenska thronen satt en
yngling, som endast roade sig, trodde de rätta tidpunkten vara inne
att utföra de fiendtliga planer, som de länge närt. I Ryssland
herskade då en kraftfull furste, zar Peter, som gjort till sin uppgift att
höja sitt rike till en stormagt i Europa. Till den ändan ville han
beröfva Sverige dess besittningar vid Östersjön, och i den åtgärden
liksom i hvarje annat Sveriges försvagande voro Danmarks och
Polens konungar af hjertat villige att deltaga. Så började de tre
magterna nästan på en gång och utan skymt af rättvisa ett anfall mot
Sverige.
Just nar konung Karl som bäst var sysselsatt med sina nöjen
vid Kungsör, kom underrättelsen om Danmarks och Polens
fredsbrott. Detta slog honom med harm och förvåning. ”Det förundrar
mig”, sade han, ”att mina grannar vilja hafva krig. Må så vara!
Gud hjelper oss väl; vi hafva en rättfärdig sak. Jag vill först
afgöra saken med den ene; sedan få vi nog tala med den andre.”
Nu var det slut med nöjena. Som en blixt stod Karl med sin
krigshär på Seland och föreskref Danske konungen en
förödmjukande fred, och då han strax derefter fick underrättelse om zar Peters
förräderi, gick det löst emot Ryssland.
Vid landstigningen på Seland hade Karl, säges det, hört i
luften ett underligt hvinande ljud. ”Hvad är det?” sporde han.
”Kulorna, Eders Majestät”, svarade en gammal krigare. ”Nå väl”, sade Karl,
”detta skall hädanefter blifva min musik”. Och så blef det ock, ty
från den stunden var hans lif en oafbruten kedja af strider under
mer än aderton år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
