- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
388

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En färd på Sognfjellen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. En färd på Sognfjellen.


1.



Vi togo farväl af de sista sätrarna vid den djupa fjellsjöns
fridfulla strand; men vi gjorde det icke utan saknad. Huru egendomliga
förefalla icke säterlifvet och säterstugorna för den besökande
främlingen! Denna låga och mörka boning, huru torftig förekommer hon
oss icke vid första påseendet; och likväl huru hjertlig och ofta
oväntadt frikostig är icke den gästfrihet, som bergsbygdens barn utöfva
mot den tröttade vandraren!

Spenvarm mjölk, nykernadt smör, färskt renkött och ett par af
dessa oförlikneliga »Fjeld-Örreter», som vi nyss sågo uppfångas ur
det kalla snövattnet i sjön der nedanföre — se der en ypperlig kost;
och kryddad, som han är, med den starka matlust, som luften
häruppe alstrar, kan måltidens smaklighet endast öfverträffas af sömnens
ljuflighet på den mjuka bädden af nybergadt doftande hö.

På tröskeln qvarstå de vackra »Budejerne» i sina nätta
Gudbrandsdalska folkdrägter, nicka oss vänligt farväl och önska sitt
godmodiga »Lykke paa Reisen!» Ja, de qvarstadna der, följande oss med
blickarne så länge, till dess vi försvunnit på stigen, som kröker sig
omkring nästa fjelludde. Sade jag stigen? Ja, visserligen bär han
detta namn, men aldrig gjorde jag mig föreställning om en sådan
»ridstig»; och det fordras i sanning dessa egendomliga fjellhästar,
för att ryttaren må komma helbregda fram. Den går ömsom genom
strida fjellforsar, der man tror sig hvart ögonblick blifva bortförd,
ömsom öfver bråddjupa insjövikar, der döden lurar lömskt blott
några få alnar vid sidan, på tjugu famnars djup; ömsom deremot öfver
de brantaste hällar, rigtiga ättestupor, der naturen liksom tyckes
hafva roat sig med att hopa massor af kantiga och vacklande stenar,
på hvilka en vanlig hästhof omöjligt kan få säkert fäste. Men se
dessa modiga och kloka djur, huru försigtigt de afväga alla sina
rörelser, och huru väl de beräkna sina steg, och du skall få det mest
obegränsade förtroende till dem; du skall obekymrad framtränga
öfver de mest obanade stigar, på branterna af de hemskaste bråddjup.
Stupar någonsin en af dessa ypperliga hästar, och detta hände ett
par gånger under vår färd, då är det oftast på jemförelsevis väl
banad mark, der hästen förmodligen icke tycker uppmärksamhet vara
af nöden.

Vi stiga allt högre. Småningom bortdö ljuden af koskällor och
säterlurar; ett skarpt och svalt vinddrag, som går under namnet »Fjeldsnoe»,
stryker ned längs efter dalsträckningen och förtager dessa sista
påminnelser om samfundslif och odling. Vi hafva länge sedan lemnat
den egentliga bygden bakom oss. Fjellnaturen står nu framför
oss, omgifver oss i hela sitt vördnadsbjudande majestät, sin högtidliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free