408 (Läsebok för folkskolan. Första upplagan.)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Färder bland Samojederna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Omsider stod den väntade personen för de nyfiknas blickar.
Medan han mönstrade sina saker och gaf anordning till hvarjehanda
små förändringar, hörde han de kringstående göra några ljudliga
anmärkningar öfver honom och hans resa. ”Så ung, och måste till
Sibirien”, yttrade sig en gumma, och hennes granne tilläde: ”Det
säges, att han måste dröja der i många, många år. När han en
gång återvänder, är han en gubbe, och hvad har han då af
hemmet?” — ”Den som ändå visste, hvarföre den stackarn skickas till
Sibirien?” yttrade åter någon.

Under dessa och dylika anmärkningar kröp jag hastigt in i
kibitken, och då jag härifrån kastade en blick på de kringstående, såg
jag en rad af ålderstigna personer med ansigtena vända åt kyrkan
korsa sig, bedjande för min välgång. I det samma ljöd ifrån
kyrkotornet ett dånande klockslag, som bebådade aftonsången. Alla
blottade sina hufvud och gjorde korstecknet. Derpå hördes ännu ett
samstämmigt ”Gud välsigne!” men efter en stund hörde jag ej vidare
än kyrkoklockornas dofva ljud.

Under sådana förebud anträdde jag min Samojediska resa.
Klockringningen ljöd ännu i mina öron, då vi anlände till byn Somsha.

2.

Från Somsha gälde det att bana oss fram sju hundra verst
öfver den Kaninska och Timanska tundrans ödemarker upp till
Petschoras utlopp. På denna väg måste vi vara beredde att afsäga oss
alla lifvets yttre beqvämligheter och dväljas än på de stormupprörda,
villsamma tundrorna, än i Samojedernas ömkliga tält, än åter i de
Ryske nybyggarnes trånga stugor, der snön tränger sig in genom
väggspringorna, ljuslågan fladdrar för vinden, och vargskinspelsen
måste lemna skydd emot kölden.

För en med bast öfvertäckt rensläde se vi någon morgon i
senare hälften af december en Samojed spänna fyra friska renar.
Sedan han äfven för sin egen, öppna släde spänt ett lika antal
dragare, binder han en af mina renar medelst en lång rem bakom sin
släde. Härpå sätter han sig uti sin egen, främre släde, fattar
körremmen i ena handen och en lång stör i den andra, ger så med
stören en stöt åt hvarje ren, och nu bär det af i ilande fart ut på
tundran. Vår kosa går rakt åt norr, och framför oss ligger den
Kaninska tundrans omätliga yta. Tundran är nästan lika naken och
arm som hennes moder — hafvet, hvars östra rand är synlig för
ögat. Ja, vore icke vindarne nog tjenstfärdiga att afmeja den snö,
som himmelen af barmhertighet nedsänder öfver detta mörka land,
så skulle vi vara i villrådighet om det element, hvarå vi
befinna oss.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lff1u/0416.html

		Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 408 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|