- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
419

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Stengeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styrka och muskelkraft, så att hon kan hoppa öfver ganska stora
bråddjup. Stengeten springer med lika snabbhet och säkerhet öfver
de brantaste klippor som hennes slägtingar, Asiens antiloper, öfver
sandslätter och stepper; och hon ilar med vindens hastighet öfver
ställen, der man skulle anse det omöjligt, att ett djur af sådan
storlek kunde få rum för sin fot. Hon springer lättare uppför än utför berg,
och begagnar framfötterna, i hvilka hon eger stor smidighet, med
utomordentlig försigtighet, för att ej lösrycka stenarne; på slättmark
är hennes gång släpande och ovig, emedan hela hennes
kroppsbyggnad är inrättad för bergstrakterna.

Det finnes två slag af stengetter: alpstengetter och
skogsstengetter. De förra lefva ständigt på de högsta och vildaste höjderna,
men komma aldrig ned i skogarne. De äro något mindre, men modigare
och vildare, och deras kött är smakligare än skogsgetternas, som
bo lägre och om vintern begifva sig nedåt i skogarne, stundom till
och med in i djupa dalar.

Oaktadt sin vighet och snabbhet är stengeten mycket varsam
och rädd. Under det hon betar, ser hon sig om i hvarje ögonblick,
vädrar åt alla håll, gifver vid minsta misstanke om fara tecken med
ett högljudt och genomträngande pipande, hvarpå hon, om faran
visar sig verklig, hastigt griper till flykten. Hon kan utsträcka halsen
så långt, att hon, stödd mot en klippa eller ett träd, kan räcka sju
fot högt. Men hon behöfver också vaksamhet; ty på jorden, likasom
i luften, lura talrika fiender på henne: der lodjur, björnar och vargar;
här örnen och den djerfve gamen. Hennes farligaste fiende är dock
menniskan.

2.



Stengetsjägaren måst hafva god syn och säkra fotter, för att
kunna komma öfver skrofliga klippor och branta sluttningar; utmed
de förfärligaste afgrunder får han ej känna hvad svindel vill säga.
Han måste vänja sig att gå öfver isfält samt tåla storm, oväder och
köld. Midt i natten, ofta redan om aftonen lemnar han sin hydda,
sedan han försett sig med en lång, stark, nedtill med jern beslagen
alpkäpp och sin goda bössa samt krut och kulor; och innan solen
uppgår genomspejar han med skarpt öga de högre bergstrakterna,
gifver akt på vindens rigtning och går åt motsatt håll, på det att
stengetterna icke må uppvädra honom. För att utröna vindens
rigtning, håller han ett hår i luften. Märker han nu en stenget, så
väntar han bakom en klippa eller på annat tjenligt ställe, till dess
djuret går tillbaka från betesplatsen och han med säkerhet kan
komma det på spåren. Men som stengeten alltid drager sig uppåt ju
längre det lider på dagen, så söker han att, om möjligt, komma
högre än hon, så att hon måste komma i skotthåll för honom. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free