Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 25. Vesuvius.
- 26. En vinterdag i Gibraltar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärorik eller vacker, men just derföre, att vi nästan ingenting sågo,
dröjde vi qvar för att få se något. Emellertid hade vi försummat
att noggrant beräkna tiden sedan sista utbrottet. Vi stodo på en
skarp kant framför den rysliga afgrunden. Plötsligt skallade dånet;
den fruktansvärda laddningen flög förbi oss; vi böjde oss ovilkorligt
ned, likasom om detta skulle kunnat rädda oss för de nedstörtande
massorna. De små stenarne föllo redan ned, och vi kommo utför
berget samtidigt med den fallande askan.
Glade öfver att hafva undgått den hotande faran, hastade vi
vidare, utan att betänka, att det nu skulle förflyta en stund, innan
nästa utbrott inträffade.
*
26. En vinterdag i Gibraltar.
Med en af båtarne från det krigsfartyg, med hvilket jag kommit,
begaf jag mig en förmiddag i slutet af januari i land för att der
företaga en vandring. Utanstöflar och vargskinspels fingo bli
hemma, ehuru vintern nu stod på som bäst. Vägen gick efter
vanligheten igenom staden ut i alamedan.
Öfverallt möttes mina blickar af den friskaste grönska: skönt
rundade aloebuskar, ja hela häckar deraf lyste i blodröda färger med
ännu sig utvecklande blomax; brandgula liljor vaggade deremellan på
saftiga stänglar; och såsom perlesmycken, kastade öfver naturens
gröna klädnad, framblickade här och der de täckaste vilda narcisser,
lockande med sin starka doft vandraren att sätta sig ned och
drömma om, att våren redan öppnat för honom sina blomstergårdar. Och det
var dock vinter nu — men en vinter i södern.
Solen log ifrån en molnfri himmel, foglar svingade omkring
trädens kronor och sjöngo sina glada visor, bien surrade bland
liljornas kalkar, och acacieträdens blomax fladdrade för vindens ljumma
flägt emellan deras silkeslena, ljusgröna, fina blad.
Silfverpopplarne, som ännu ej fällt alla sina löf, voro åter här
och der i blomning, och halfvuxna blad höllo på att smycka deras
kronor. Jag gick längre fram, sökte efter blott en enda flik af den
nordiska vintern och stadnade vid en geraniehäck — der bakom låg
snö. Snö bakom blommande geranier? Nej, det var ”Calla’, som
hade bredt ut sina vida, hvita kalkar för den mägtiga solen. Och
rundt omkring mig svälde en yppig grönska öfverallt, på marken
som i trädens löfprydda kronor. Härliga vinter!
Ifrån alamedan följde jag en smal gångstig, hvilken slingrade
sig uppåt den brant sluttande mark, som omgifver bergets fot.
Denna backe är bevuxen med flere slags buskväxter och träd, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0429.html
