- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
433

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Elefanten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare kunna nå en längd af tre fot och en vigt af åttio marker, äro
vapen, hvilka tjena lika mycket till anfall som försvar. Ögat är
mycket litet; deremot är det yttre örat, hvilket vanligen slappt
nedhänger som ett stycke läder, ovanligt stort.

Snabeln är detta djurs på en gång märkvärdigaste och vigtigaste
kroppsdel. Han är utmärkt för den högsta böjlighet. Sammansatt
af mer än fyratio tusen muskelband, hvilka likna kautschuk-ringar,
kan han slingra sig som en orm kring palmstammen och upprycka
honom ur jorden. Elefanten fattar om tigern med sin snabel,
skakar honom och kastar honom krossad under sina fötter. Med det
lilla fingerlika bihanget vid snabelns spets kan elefanten upptaga ett
blad ifrån marken; han kan dermed knyta och upplösa en knut.
Med snabeln kan han äfven, liksom med ett dryckeshorn, suga upp
vatten och spruta in det i sitt svalg. Genom snabeln andas han,
genom honom låter han sin stämma ljuda som en trumpet, när han
går till strids. Med snabeln kan det läraktiga djuret uträtta de
mångfaldigaste och de besvärligaste arbeten. Också hafva
menniskorna från äldsta tider förstått att draga stor nytta af elefanten.

Af detta djurs betar, som förefinnas endast hos hanarne och
måste anses som framtänder, erhålles det så kallade elfenbenet.

Den Afrikanske elefanten är större än den Asiatiske. Han blir
stundom tio fot hög och når en vigt af sjuttio till åttio centner.
Elefantens naturliga lifstid beräknas till hundra, ja stundom ända
till två hundra år.

2.



Elefanterna ströfva i väldiga hjordar omkring uti Indiens och
Afrikas varma och fuktiga skogar. Gerna uppehåller sig elefanten
i grannskapet af strömmar och träsk, der han ofta tillbringar hela
timmar i vattnet för att skydda sig för giftiga insekters stygn. Under
sommaren döljer sig elefanten i skogarnes snår; om vintern lemnar
han skogarne, och man möter då ofta dessa jättedjur i skaror af femtio
till hundra stycken.

Ehuru elefantens ben sakna den smidiga böjlighet, som utmärka
hästens, och ehuru hans rörelser alltid äro tunga och oviga,
öfverträffar han dock hästen i snabbhet. Ingen ström hejdar honom.
Han simmar, med endast hufvudet och den frustande snabeln höjda
öfver vattnet, äfven genom starka forsar.

Elefanterna äro vanligen ganska fredlige, men desto
fruktansvärdare, när de blifvit sårade. Mången ryttare, som ej förstått att
på sin flykt för dem rida i oupphörliga bugter, har blifvit
upphunnen och dödad i trots af sin goda häst. Paschan af Nubien befann
sig en gång i den största lifsfara, då en elefant hvarje ögonblick
hotade att fatta tag i honom. Han räddades endast derigenom att


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free