Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4. Greklands frihetsstrid.
- 5. Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Xerxes, som, sittande på en hög thron, ifrån land varit
åskådare af sjödrabbningen, begaf sig nu, när han blifvit vittne till sin
flottas förskingrande och flykt, med sådan skyndsamhet på återtåg
till sitt rike, att han qvarlemnade alla sina dyrbarheter och icke ens
tänkte på sin landhär. Han stadnade icke förr än han anländt till
Hellesponten. Der hade hans skeppsbrygga blifvit sönderslagen af
stormen, men ångsten för de förföljande Grekerna gjorde honom djerf:
han satte sig i en liten fiskarbåt och rodde med lifsfara öfver till
Asien. Hans stora här följde efter honom; men sjukdomar och
hungersnöd ryckte bort många tusen, och nu återstodo blott tre
hundra tusen man, som stadnat vid Greklands norra gräns. Året derpå
inbröto desse åter i Grekland och härjade det, som ännu fans orördt
sedan det förra fälttåget. Äfven den Persiska flottan hade åter
samlat sig och hotade Grekerna å nyo. Men fienden blef både till sjös
och lands på ett så afgörande sätt slagen, att den stolte Persiske
konungen aldrig mera vågade angripa Grekerna i deras eget land.
Så var Greklands frihet befäst. Grekerna hade i ett enda stort
ögonblick lärt sig känna, att de voro ett folk, och deras frihet var
efter en sådan seger dubbelt skön.
*
5. Rom.
1.
I en aflägsen forntid bygdes i mellersta Italien en liten stad,
som kallades Rom. Dess invånare utmärkte sig för mandom och
tapperhet, och genom lyckliga strider med grannarne höjde de sitt
anseende och sin magt, så att den lilla staden efter någon tid
erkändes som öfverhufvud för de så kallade Latinska folken.
Men dervid stadnade de ingalunda; oupphörligt eggade dels af
eget eröfringsbegär, dels af närgränsande folks anfall, kämpade de år
efter år under vexlande segrar och nederlag. Ett okufligt mod och
en fast beslutsamhet förde dem fram genom de största motgångar:
de lemnade en gång sin stad att intagas och plundras af vilda
krigarhorder från aflägsna land; de sågo en och annan gång sina
krigshärar med skymf återvända från hårda nederlag; de mötte ej sällan
fiender, som voro dem mångfaldigt öfverlägsne; men de ryggade ej
tillbaka för farorna, de förlamades ej af nederlagen, de reste sig
efter dem med nya krafter och fördubbladt mod.
Det var ett härligt folk, stort genom förakt för veklighet och
träldom, födt att herska genom kraften af sin oböjliga vilja. En
Romares dygd var att offra allt för sin pligt, och hans första pligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0467.html
