475 (Läsebok för folkskolan. Första upplagan.)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Luther på riksdagen i Worms.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måtte honom förunnas. Detta beviljades. Följande dagen fördes han
af härolden till kejserliga palatset, der han bland en stor hop folk
måste vänta på gården i två timmar.

Då Luther ändtligen kallades in i salen, närmade sig till honom
den tappre hjelten Georg Freundsberg, klappade honom vänligt på
axeln och sade: ”Lille munk, lille munk, du har nu for dig en svår
gång, sådan som jag och mången öfverste aldrig har haft äfven i den
allra allvarsammaste drabbning. Har du rätt och är viss på din sak,
så fortfar i Guds namn och var vid godt mod; Gud skall icke
öfvergifva dig!”

I salen satt på en hög thron kejsar Karl, och i två långa
rader nära honom rikets furstar, hertigar och grefvar. Derpå höll
härolden ett kort tal, deri han begärde, att Luther skulle gifva ett
slutligt svar, om han ville stå fast vid sina läror eller återkalla dem.
Luther svarade höfviskt och blygsamt, dock med stor frimodighet i
ett längre tal, att han ej kunde återkalla, om man icke ur den heliga
skrift eller med klara grunder öfverbevisade honom.

Men härolden fordrade utan omsvep ett enkelt svar, om han
ville återkalla eller ej. Derpå svarade Luther frimodigt: ”Emedan
hans kejserliga majestät begär ett rakt på saken gående svar, vill jag
gifva ett, som hvarken har horn eller tänder (det vill säga, som är
utan alla spetsfundigheter). Så framt jag ej öfverbevisas ur Guds
ord, att jag farit vilse, så kan och vill jag ej återkalla, emedan det
ej är rådligt att göra något emot samvetet. Här står jag; jag kan
icke annorlunda. Gud hjelpe mig. Amen!”

Hans ord gjorde ett mägtigt intryck på församlingen, och
kejsaren sade: ”Munken talar oförskräckt och frimodigt”. Emedan
det var sent, gick hvar och en hem till sitt. Kort derefter
upplöstes mötet.

3.

Sedan Luther hade rest ifrån Worms, förklarade kejsaren honom
i akt och befalde hvar och en att fånga och utlemna honom. Den
vise kurfursten i Saxen, som med stor belåtenhet hört Luthers
försvar på riksdagen, betänkte, huru svårt det skulle blifva att nu
skydda hans lif. Derföre ansåg han bäst att någon tid dölja honom på
ett säkert ställe. Och ehuru Luther gerna hade låtit utgjuta sitt blod
för sanningen, rättade han sig dock efter detta goda råd.

Då han på sin väg färdades genom en skog, och hade skickat
några af sina reskamrater förut för att beställa herberge, framrusade
ur en hålväg två adlige herrar med sina tjenare, befalde formannen
hålla stilla, grepo Luther med skenbar våldsamhet och drogo honom
ur vagnen. Formannen drefs undan, Luther ifördes en riddardrägt
och upphjelptes på en häst, och så bar det af till det fasta slottet
Wartburg vid Eisenach.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lff1u/0483.html

		Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 475 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|