Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 13. Oliver Cromwell.
- 14. Ludvig den fjortonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen. Han förde ock flere segerrika krig och tillvann sig så
väl genom sin krigslycka som genom sin statskonst stor aktning och
beundran af sin samtid.
Till Englands skada bortrycktes dock allt för snart denne
väldige man. Hans son Richard, som efterträdde honom, var icke vuxen
uppgiften att fullfölja sin faders verk; inom ett år måste han
nedlägga styrelsen, och efter nya oredor återkallades den afsatte och
dödade konungens landsflyktige son och upphöjdes under namn af Karl
den andre på Englands thron.
*
14. Ludvig den fjortonde.
I medlet af sextonhundratalet uppsteg på Frankrikes thron en
konung, som gjorde sitt rike till den inflytelserikaste magten i
Europa och af många konungar och furstar togs till förebild.
Ludvig den fjortonde var endast sex år gammal, när hans
fader lemnade honom riket i arf, men det vårdades under hans
omyndiga år med vishet af kardinalen Mazarin. Med stor skicklighet
lotsade denne statsman sig igenom den ena faran efter den andra, men
inre oroligheter störde på ett betänkligt sätt hans styrelse och
hotade stundom landet med upplösning och vanmagt.
När Ludvig sjelf hade mottagit styrelsen, blef det slut på dessa
oroligheter. Med kraft bjöd han all sjelfrådighet tystna, och på alla
samhällslifvets områden gjorde han sin oinskränkta magt gällande.
Också förenade han i sin personlighet de flesta egenskaper, som
utmärka en mägtig konung.
Vid Ludvigs lysande hof utbildade sig en utsökt fin
sällskapston, hvilken snart icke allenast andra furstehus tillegnade sig, utan
äfven i allmänhet de högre stånden i Europa bemödade sig att
efterlikna. Frankrike kom sålunda att öfva ett nästan lika stort
inflytande genom sin bildning och sina seder som genom sina vapen.
Med de Franska sederna följde ock det rika och smakfullt utbildade
Franska språket, och detta vann i hela Europa en sådan spridning,
att det hos de högre stånden nära nog utträngde alla andra: det
användes nästan uteslutande i alla förhandlingar staterna emellan; och
alla, som ville anses bildade, måste lära sig det samma. De
förnäme talade mest Franska, och om de värdigades begagna sitt
modersmål, uppblandade de det åtminstone till hälften med Franska ord
och meningar. Hela Europa blef sålunda Franskt så till vida, att
allt, som skulle aktas högt och ädelt, måste hafva Franska
förebilder. Hvarje furste måste hafva sitt hof inrättadt såsom konung
Ludvigs; hvarje ädling måste bära sin hatt, sin kappa, sin värja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0488.html
