- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
494

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Luften.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tunnornas sprund vändas nedåt. I sprunden instickas rör,
som äro så långa, att de räcka upp öfver vattenbrynet.
Genom dessa rör pressas luft in i tunnorna, hvarvid vattnet
tränges ut ur dem. De och luften tillsammans blifva då
mycket lättare än vattnet. Men ett ting flyter upp ur
vattnet, om det väger mindre än en lika stor rymd vatten. Äro
derföre tunnorna så stora eller så många, att de tillhopa med
det sjunkna skeppet väga mindre än den rymd vatten, som
de tränga undan, så höjer sig alltsamman.

Eftersom luften har tyngd och förhåller sig som en
vätska, så inser man lätt, att man på liknande sätt med det nu
beskrifna bör kunna lyfta båtar och andra tyngder upp från
bottnen af lufthafvet, det vill säga från jorden. Dervid
behöfver man likväl icke skicka ned några särskilde dykare,
enär vi ju alla lefva på lufthafvets botten. Deremot är det
uppenbarligen nödvändigt att fylla tunnorna med ett lättare
ämne än den luft, genom hvilken man önskar att en tyngd skall
stiga. Och sådana ämnen finnas. Mer och mindre väl har
man verkligen lyckats att få båtar, lastade med folk och
saker, att simma i luften. Detta kallas luftsegling. I stället för
de tunnor, med hvilka man drager upp sjunkna skepp från
sjöbottnen, begagnar man för luftseglingen en enda mycket
stor kula, kallad luftballong, som förfärdigas af tunnt
sidentyg och omsorgsfullt fernissas, så att ingen luft kan slippa ut
eller in genom tyget. I stället för att pressa in luft i
vattentunnorna, pressar man in vätgas i luftballongen, hvilken man
sedan väl tillsluter. Enär vätgasen är fjorton gånger lättare
än vanlig luft, så måste ballongen, om han göres betydligt
stor, kunna stiga och dervid draga med sig mer eller
mindre tunga kroppar. För att detta skall inträffa, måste,
liksom vid uppflytning i vatten, allt, som skall höja sig, väga
mindre än den luft, som dervid lemnar rum.

Numera färdas oförskräckta menniskor icke så sällan i
luften. De vistas då i ett slags båt, som med tåg är
upphängd under ballongen. För några år sedan gjorde ett helt
sällskap i en sådan båt en resa, som varade i två dygn och
sträckte sig ifrån London öfver Engelska kanalen, Holland,
Belgien och ända till Nassau.

En märkvärdig luftresa är den, som en lärd Fransman
vid namn Gay-Lussac gjorde redan år 1804. Han steg upp
alldeles ensam ifrån Paris och kom till en höjd af nära 23,600
fot, d. v. s. inemot två tredjedels mil i rak höjd öfver
hafsytan. Det kunde han veta deraf, att barometerhöjden var
endast elfva tum; så tunn var luften. Och fastän man hade
mycket (tjugusju grader) varmt nere på jorden, var luften

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free