Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ismassor skjutas öfver hvarandra till tjugu och trettio fots höjd.
I polarhafven skjuta kringflytande ismassor ofta upp som
höga, glänsande berg öfver vattenytan. Man har uppmätt
sådana simmande isberg och någon gång funnit dem så stora,
att massan af ett enda skulle räcka till för att dermed täcka
hela Vänern med fotstjock is.
På jordens högre berg smälter snön aldrig bort: det är
kallt deruppe. Då man vandrar nere i dalarne i Schweiz
och söker svalka under blommande kastanjer och lummiga
valnötsträd, kan man rätt ofta se, huru det snöar och yr
uppe på närbelägna bergstoppar. Genom nederbörden år
ifrån år borde då uppe på de höga bergen bilda sig
snödrifvor, som i tidernas längd skulle växa till en ändlös höjd.
Men så sker ej, ehuru snödrifvor af flere hundra fots höjd
kunna uppresas utefter bergväggarna. Ty snön skrider, fastän
ytterst långsamt, ned efter bergens sidor, blir der kram i
dalgångarne under inflytandet af högre värme, och sammanbakas
af sin egen tyngd till en islik massa. De väldiga
snömassorna utefter bergstopparnes brantare sidor skjuta på och
följa efter, så att skridandet alltjemt fortsättes nedåt det allt
lägre och lägre belägna, ännu varmare landet. Men den
glidande isartade delen af massan är mycket spröd, hennes
tyngd och påtryckningen bakifrån äro oerhörda, och hennes
väg leder öfver ojemn grund. Till följd deraf brister ismassan
oupphörligt sönder i otaliga fina sprickor, men dessa
hopfrysa genast.
På detta sätt kan äfven isen passa sig in i alla vinklar
och vrår af dalens botten och sidor. Hela dalbottnen fylles
liksom af en flod, hvars öfre del består af snö, men hvars
nedre lopp utgöres af den klaraste is. Dessa isfloder bilda
fall som andra floder, och röra sig, fastän knappt så mycket
som ett par fot i dygnet. Bland södra Europas alper finnes
det exempel på att en sådan sammanhängande snö- eller
isklump kan vara ett par mil lång och en fjerdingsväg bred
samt hafva en tjocklek af mer än hundra fot. Man kallar
hela den af is och snö sammansatta floden en skridjökel
eller gletscher. I Schweiz sträcka sig somliga skridjöklar
ända ned ibland ängar och åkrar, innan deras nedersta
ände hinner smälta bort. Deras vatten utgör början till
många stora floder. Intet kan motstå sådana isfloders
framträngande: bergsklyftor lösbrytas dervid och söndermalas till
grus och stoft. De äro mera oemotståndliga än de snömassor,
som under namn af snöskred (laviner) i ett enda ras
nedstörta utför brantare bergssluttningar och någon gång
bortsopa hela gårdar med träd och allt. Äfven i vårt land har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
