Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöra at finnas och helt nya kroppar uppkomma i stället.
Ett exempel härpå är jernets frätning af rost: sjelva jernet
synes på de frätta ställena hafva försvunnit och ett annat
ämne, rosten, deremot hafva infunnit sig. Men jernet
finnes nog qvar, fastän kemiska krafter förenat det med andra
ämnen, tillsammans med hvilka det utgör rost. Samtidigt
med alla sådana förändringar i kroppars byggnad försiggår
äfven en rubbning i deras värmeförhållanden. Ofta uppstår
dervid en så stark hetta, att någon af de kroppar, som
förändras, blifver lysande. Han säges då hafva fattat eld och
brinna; och de stycken, som härunder gå förlorade för
kroppen, sägas brinna upp eller förbrinna. Jernets frätning af
rost försiggår på samma sätt som en kropps förbränning, men
sker långsamt och utan den starka hetta, som vid
förbränning gör en kropp lysande. Lågor äro ej annat än
luftformiga kroppar, som brinna. En låga lyser, om ett fast ämne
i henne utaf hettan förflygtigas. Lågans färg beror af detta
ämnes beskaffenhet.
Öfverallt i luften finnes det ofvan nämnda luftformiga
ämne, som kallas syre eller syrgas, blandadt med luftens
öfriga ämnen. Då syrgasen kommer i beröring med sådana
ämnen, som vi kalla brännbara, förenar han sig med dem
under värmeutveckling. Detta inträffar dock ej vid hvilken
värmegrad som helst. Ämnen finnas, som flamma upp och
förbrinna vid första beröring med luft, till och med om det
är fryskallt. Ett sådant ämne finnes i den vanliga träaskan;
men det förekommer der redan förenadt med syrgas och kan
således icke ytterligare förbrinna. Andra förena sig icke med
syret vid så låga värmegrader som luftkretsens vanliga. Dessa
måste uppvärmas, om de skola brinna. Det är just denna
behöfliga värmegrad, som vi meddela en kropp, då vi antända
honom. Våra mest brukliga brännämnen fordra några hundra
graders värme för att antändas. För en kropps förbränning är
det likgiltigt, genom hvilken kraft han antändes. Våra
strykstickor, till exempel, förbrinna på ett och samma sätt, vare
sig att man genom gnidning, genom en varm kropp eller
medelst solglasets tillhjelp bibringar dem det erforderliga
värmet. Har en kropp, som af syret förbrännes, en gång blifvit
tillräckligen uppvärmd, så brinner han så länge som något
brännbart finnes qvar och är åtkomligt för syrgas, samt så
länge värmegraden icke blifver för låg. Men om kroppen
afkyles eller syrgasen utestänges ifrån honom, så slocknar
elden. Härpå grunda sig våra eldsläckningsmedel. Då vatten
gjutes på en brinnande kropp, förvandlas det till ånga.
Dertill åtgår mycket värme. Detta tages ifrån den brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
