- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
514

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ljudet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och stoppar detta i ena örat samt täpper det andra, så hör
man klockljudet blott med det öra, i hvilket tråden är.
Ljudet höres ej i skedens rigtning, utan den ljudande kroppen
tyckes befinna sig på fingerspetsen, huru helst man vrider
hufvudet. Det är också i sjelfva verket fingerspetsen och
tråden, som ljuda. Skeden meddelar till en del sina
dallringar åt tråden, denna meddelar sina dallringar åt örats inre
delar, och dessa senares dallringar är det vi erfara såsom ljud.

Att förhållandet är sådant, kunna vi än tydligare lära inse
på ett annat sätt. Om vi hålla skeden upphängd genom att
fastnipa trådsändarne mellan tänderna, och med fingren tillstoppa
öronen, så höra vi äfven i detta fall ett klockljud hvarje gång
vi stöta skeden emot bordkanten. Nu gå skedens dallringar
till tråden, från tråden till tänderna, och sprida sig derifrån
igenom hela hufvudskålens benbyggnad. På sådan väg
kommer en del af dallringarna till örats inre; och detta är det
enda vilkoret för att en med färdigt öra begåfvad varelse skall
erfara ljud.

3.



Men vid de ljud, som vi alldagligen höra, finnes sällan
någon synbar förbindelse mellan örat och de kroppar, som
vi säga ljuda.

Vi böra alltid ihågkomma, att luften omgifver jorden ifrån
alla sidor. Allt, som rörer sig omkring oss, försiggår liksom
i djupet af ett haf, på hvars botten vi lefva. I många
afseenden skiljer sig luften endast genom sin mindre tyngd
ifrån vattnet.

Om man gifver akt på en vattenyta — t. ex. i ett kärl
under en takränna — på hvilken vattendroppar falla, så kan
man för hvarje droppe se en liten upphöjd ring af vatten
uppkomma och hastigt vidga ut sig. Ser man noga efter, så
finner man, att den upphöjda ringen efterföljes af en
ringformig fördjupning i vattnet. Flyter ett föremål på
vattnet, så gör detta en liten rörelse upp och ned för hvarje
ring, som träffar det. Vattnet, liksom föremålet, får
följaktligen en desto lifligare rörelse, ju tätare dropparne falla.
Genom att kasta en sten ut på ytan af en lugn sjö eller dam
kan man få tillfälle att se allt detta efter större måttstock.
Man ser då, att ett flytande föremål, t. ex. en barkbit, icke
följer med vattenringen, utan endast rörer sig upp och ned,
då ringen går förbi honom. Detta beror deraf, att ringen
endast är en fortlöpande sqvalpning på vattenytan, men icke
en och samma vattenmassa, som rörer sig framåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free