- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
516

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ljudet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika afstånd ifrån ett skjutgevär, så skulle man af gifna
tecken ifrån dem, då de hört smällen, kunna se, huru
ljudvågorna af det aflossade skottet bredde sig ifrån
gevärsmynningen ut öfver fältet.

När en sådan luftvåg i sin väg träffar gränsytan af ett
ämne med annan spänstignet, så går en del af vågen tillbaka.
Ljudet förhåller sig dervid som ljuset vid en spegel. Stå vi
midt för en någorlunda plan gränsyta, t. ex. en lodrät
bergvägg, ett hus eller en skarpare begränsad dimma, så
kastas ljudvågen rakt tillbaka. Är den återkastade delen af
vågen betydlig, så höra vi ett genljud eller eko. Dertill
fordras dock äfven, att vi ej stå för nära intill gränsytan;
ty då kommer ljudet för snart tillbaka. Man bör nemligen
komma i håg, att den, som ropar, hör ljudet af sin röst
första gången, då luftvågen hinner ifrån hans mun till hans
öra; andra gången, då hon på sin återväg ifrån gränsytan
träffar hans öra. Komma båda ljuden för tätt på hvarandra,
så kan han icke skilja dem åt, utan hör dem som ett enda.
— I somliga kyrkor har man ifrån många platser svårt att
höra predikanten, derföre att det låter som om flere än en
talade på samma gång. Detta beror deraf, att luftvågen breder
ut sig åt alla håll i kyrkan: en del af henne kommer alltid
på genaste vägen till åhöraren, men en annan del kan också
träffa honom efter att en eller flere gånger hafva blifvit
kastad tillbaka mellan kyrkans väggar och hvalf.

5.



Örats inre delar upprepa, som ofvan är sagdt, de
dallringar, som ega rum hos en ljudande kropp. Men dessa
kunna försiggå på ganska olika vis allt efter den dallrande
kroppens olika byggnad och skapnad, efter det sätt, på
hvilket han är upphängd eller fäst, och på hvilket han sättes i
rörelse.

Ting, som hafva en hård och allt igenom lika
beskaffad massa samt enkel skapnad, kunna med en enda stöt
försättas i en långvarig dallring. Gifver man t. ex. en upphängd
klocka ett slag, eller knäpper man ett tag på en spänd sträng,
så får man höra ett uthållande, men långsamt aftagande ljud,
som i öfrigt förblifver sig lika. Ett sådant ljud kallas en ton.
När en kropp gifver en ton, röra sig hans särskilda delar
fram och åter på lika regelbundet vis som urets pendel;
kroppens rörelser blifva, när ljudet höres aftaga, allt mindre
och mindre; men för hvarje särskild rörelse fram och åter
åtgår alltid lika lång tid, så länge kroppen gifver samma ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free