Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass I - 18. De två systrarna - 19. *Vårvisa af C. F. Dahlgren - 20. *Landtmannen af J. O. Vallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter denna händelse blef Elin helt och hållet förändrad.
Hon plågade aldrig mera katten, gjorde aldrig mera hunden
några puts, och till följd häraf upphörde efter någon tids
förlopp de båda djuren att undfly henne, och särskildt visade
sig hunden lika vänlig och smeksam mot henne som mot
hennes syster.
Våren är kommen. På sina kransar
ängarna binda. Himmeln är blå.
Pilträden bära guldgula fransar,
tufvorna vagga ljusalfer små.
Bäckarna brusa,
vindarna susa,
böljorna glittra,
fåglarna kvittra.
Sippan i lunden nigande står.
Högt upp i luften lärkorna sjunga:
Nu är det vår,
hurra, hurra!
Våren är kommen. På sina kransar
ängarna binda. Himmeln är blå.
Pilträden bära guldgula fransar,
tufvorna vagga ljusalfer små.
Uti mitt hjärta Herrens ord
och kornet i min goda jord
jag trogen lägger neder
och knäpper händer andaktsfull,
och ej om rikedom och gull
men dagligt bröd jag beder.
Väl kan ock sorgen bli min lott,
ty den i hydda som i slott
plär tidt och ofta gästa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>