Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass I - 33 A. Signe och svalorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33 A. Signe och svalorna.
Det var en vacker morgon i midten af maj. Signe kom
springande ut på gården men stannade plötsligt och spejade
med handen öfver ögonen uppåt den klarblå skyn. Därifrån
hördes ett gladt »vitt, vitt, videvitt». Signe skyndade då in
och ropade i dörren: »Mamma, mamma, de hafva kommit,
svalorna hafva kommit åter!»
»Så du skriker, barn. Det låter, som om höken hade
kommit och icke svalorna», sade modern, i det hon stod upp
och följde sin flicka ut på gården för att själf se de kära
vårgästerna, hvilka i djärfva ringar kretsade där ute.
På middagen fick pappa del af den glada nyheten. Men
till Signes stora förvåning svarade han: »Svalorna hafva icke
varit borta under vintern, och icke heller hafva de gjort
någon långresa på våren. De hafva legat i vintersömn:
somliga i leran på sjöbottnen, andra i dyn i skogskärret.»
Signe fick tårar i ögonen. »Vår lärarinna, som alltid talar
sanning, har sagt oss, att svalorna komma om våren från
det aflägsna Afrika.» Detta visste nog äfven fadern. Han
hade blott velat pröfva sin flicka, huruvida hon lagt på
minnet lärarinnans ord. Han klappade Signe vänligt på
kinden och uppmanade henne att under sommaren noga
studera svalornas lif.
Och detta gjorde Signe. Redan följande morgon såg
hon två svalor bygga sitt bo under taklisten. De hurtiga
små fåglarna fogade lerklimp till lerklimp, strå vid strå, och,
innan veckan gått till ända, hängde där ett korglikt bo,
fodradt med ull och dun. Signe kunde se det så väl från
gafvelfönstret på vinden. Svalorna voro i början litet rädda,
men snart blefvo de vana vid att ett par vänliga barnaögon
då och då blickade ned på dem och deras arbete.
En dag i slutet af maj upptäckte Signe fem stycken
små, hvita, glänsande ägg i svalboet. På dessa ägg låg
svalmor nästan oafbrutet under två hela veckor. Därefter kröp
en vacker dag en liten svalunge ur hvarje ägg. Det blef nu
en obeskriflig glädje och ett förunderligt väsen i svalboet.
De små ungarna pepo och kvittrade, och svalfar och svalmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
