- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 1 och 2 /
49

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 42. Fabler - C. Dalian och resedan - 43. Ordspråk - 44. Själfuppoffring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja, ty du är stolt öfver din fägring, men resedan är ,
anspråkslös, fastän kon med sin doft sprider vällukt i hela
trädgården.»

43. Ordspråk.

Flit och håg äro två goda arfvedelar. Fråga och lära
sätter mången till ära. När en frusen hand gnider den
andra, blifva båda varma. Så gör barn i by som hemma
vandt. Brukad plog blänker, stående vatten stinker.
Flygande kråka får något, sittande får intet. Själf är god
dräng. Morgonstund har guld i mun. Många bäckar små
göra en stor å. Man måste lära sig krypa, innan man kan
gå. Egen härd är guld värd. Förlåt dig själf intet men
andra mycket! Ju flera kockar, dess sämre soppa. Alltför
klok är störste tok. Få ord och fyndiga äro bättre än många
och myndiga.

44. Själfuppoffring.

Sigismund hette en konung, som regerade öfver både
Sverige och Polen. Svenskarne afsatte honom. Då utbröt
krig mellan de båda rikena. Under detta gick svenske
konungen Karl den nionde sommaren 1605 med en här öfver
till Livland. En dag kom han efter en besvärlig marsch till
den lilla byn Kirkholm. Soldaterna voro trötta och
hungriga. Karl lät hären lägra sig på en höjd utanför byn.
Oförmodadt fick han se fientliga trupper på slätterna
däromkring. Då Karls här var öfverlägsen till antal, och då
vinden blåste fienden i ansiktet, beslutade han att genast
anfalla. Hans höfvitsman Anders Lennartsson bad honom
vänta, till dess soldaterna fått vederkvicka sig med mat
och dryck samt hvila sig en stund. »Är du rädd, Anders?»
frågade konungen. Detta förtröt den tappre krigaren. Han
svarade: »Jag skall väl visa, om det är af feghet, jag gifvit
det välmenta rådet.»

Slaget begynte. Fienden kom snart i oordning och
började fly. Konung Karl lät då sin här skynda ned från
höjden för att förfölja de flyende. Men knappt hade
svenskarne lämnat sin fördelaktiga ställning, förrän fientliga


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free