Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 53. Skriffärdigheten - 54. Den giriga ekorren efter R. Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och frågade: »Hvad skall jag säga henne?» Jag svarade:
»Du behöfver ej säga någonting. Spånen skall säga allt,
hvad hon behöfver veta.» Med en blick, full af häpnad och
ringaktning, höll han träspånen i luften och sade: »Hur
kan denna tala? Har den någon mun?» Jag bad honom
genast gå och ej slösa bort så mycken tid med prat.
Då höfdingen kom till min boning, gaf han spånen till
min hustru. Hon läste, hvad som stod därpå, och kastade
sedan bort den. Därefter gick hon till kistan, i hvilken
verktygen förvarades. Höfdingen följde henne dit. Sedan han
erhållit vinkelhaken af henne, sade han: »Säg mig, min dotter,
hvaraf vet du, att herr Williams behöfver just detta verktyg?»
Hon svarade: »Har du icke alldeles nyss gifvit mig en spån?»
»Jo», sade höfdingen, »men jag hörde ej, att den talade något.»
Hon svarade: »Men jag har hört det, ty den har underrättat
mig om hvad min man behöfver. Hvad du har att göra, det
är att skynda tillbaka så fort som möjligt.»
Då tog höfdingen upp träspånen, skyndade ut ur huset
och sprang genom byn med spånen i den ena handen och
vinkelhaken i den andra. Han sträckte upp händerna, så
högt han förmådde, och ropade: »Se, huru visa engelsmännen
äro! De kunna lära spån er tala.» Då han kom fram till mig,
lämnade han mig vinkelhaken men behöll spånen.
Sedan frågade han mig, huru det vore möjligt att på
detta sätt kunna meddela sig med människor, som voro på
afstånd. Jag sökte förklara saken, så godt jag kunde. Den
förekom honom dock så hemlighetsfull, att han band ett
snöre om spånen och bar den någon tid om halsen.
Under de följande dagarna sågo Williams och hans
följeslagare höfdingen ofta omringad af en skara människor,
hvilka uppmärksamt lyssnade till hans berättelse om den
underbara spånen, hvilken kunde uträtta så besynnerliga
saker.
54. Den giriga ekorren.
En ekorre bodde inuti en stor ek. Ingången till hans
bostad var mycket trång, men den, som väl kom dit in, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
