- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 1 och 2 /
65

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 54. Den giriga ekorren efter R. Gustafsson - 55. *Musti efter Z. Topelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu var alltså den stund inne, då den rika ekorren
hoppades få känna sig riktigt lycklig. Han försökte också att
göra det, men det ville icke lyckas. Visserligen kände han
en viss belåtenhet inom sig vid tanken på de många tusen
nötter, som lågo inne i trädstammen, men han frös, så att
han skakade, ty det var bistert kallt på kvällen. Fram på
natten blef han nästan alldeles stel. Gärna skulle han hafva
velat krypa in i boet, men för att få rum måste han kasta
ut något af nötterna, och det nändes han icke. Han kände
sig sjuk och i behof af hjälp, men ingen lefvande varelse
fanns i hans närhet, ty han hade skrämt bort alla med sin
snålhet. Kölden tog till, och ekorren blef allt sjukare och
sjukare. Slutligen ville han offra något af sina skatter för
att få rum i boet, men nu var han för svag att krafsa bort
nötterna. Han måste sitta kvar på sin plats utanför boet,
och där dog han i den tidiga morgonstunden.

Dagen därpå flög domherren till den rika ekorrens
släktingar och omtalade, hvad som skett. Dessa skyndade
genast till den gamla eken och delade mellan sig ekorrens
skatter, hvilka de snart förslösade.

55. Musti.

Såg du vid stora skogens bryn
ett litet hus ej långt från byn?
Två goda syskon bodde där
med deras moder kär.

Mari och Frans så hette de,
de bästa barn, man ville se;
de voro faderlösa små
och fattiga också.

Den granna herrgår’n såg man nog
där borta öfver sjö och skog;
där hade barnen vuxit opp
i öfverflöd och hopp.

Men Gud, som pröfvar mänskors lott,
han fann det ej för barnen godt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free