Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 55. *Musti efter Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men mor hon kunde ej fördra’
att ej ett bröd åt Musti ha
och se hans mage ständigt tom
uppå hans ålderdom.
Och, fast hon länge med sig stred,
och fast det nog i hjärtat sved,
så tog hon Musti med och gick,
och Musti följde kvick.
Till herrgår’n kom hon om en stund.
»Säg, herre, vill ni ha min hund?
Han många konster kan, och jag,
jag har ej bröd i dag.»
Den rike herren drog på mun.
»Må gå, nog föder jag en hund.
Där har ni pengar. Gå er väg!
Hvad vill ni mera, säg?»
Och mor gick ensam hem och grät;
och barnen i sin ensamhet
de snyftade vid kojans dörr,
där Musti legat förr.
»Gråt icke, kära barn!» sad’ mor.
»Nu Musti som en herre bor,
nu får han äta mjölk och gröt
och mången kaka söt.»
Och, när hon talte, hördes ren
ett krafsande på dörr’n och sen
ett morrande så välbekant,
att — var det riktigt sant?
Ja, det var Musti, det var han,
det var han själf och ingen ann’.
Han hade rymt från mjölk och bröd
till gamla hemmets nöd.
Han hade rymt från fyllda fat
och goda dar och kräslig mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
