- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 1 och 2 /
72

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 57. *De små fåglarnas klagan af Z. Topelius - 58. Det vilsegångna barnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi bytte mot denna arma nord
vår gyllene frukt och vårt rika bord,
vi hungrade bland vår barndoms björkar,
vi fröso hellre på hemmets jord.

Vi bådo ju blott om en liten gren,
om litet mossa för boet sen
och blott att i fred vår visa sjunga
i morgondagg och i solens sken.

Då kommo där barn från denna bygd,
barn utan hjärta, barn utan blygd,
och kastade ned vårt bo till marken
och röfvade bort vårt enda skygd.

Vi sjöngo för dem i vårens tid,
när allt var glädje och hopp och frid.
O, må dem ingen i lifvet löna
så, som de lönat vår sång därvid!


58, Det vilsegångna barnet.

En ung bonde kom en afton hem från skogen, där han
huggit ved. Då han trädde in i stugan, frågade honom hans
hustru: »Hvar är gossen?» »Gossen?» sade mannen. »Honom
har jag ej sett. Ar han ej hemma?» »Hvar kan han då vara?»
sade hustrun förskräckt. »Han bad mig i middags, att han
skulle få gå till dig i skogen. Du vet, hur han längtar efter
dig. Jag tyckte, att det ej skulle vara farligt att låta honom
gå. Du var ju ej långt borta. Jag trodde, att han skulle
höra yxhuggen. Mycket noga beskref jag, huru han skulle
gå, och bad honom väl höra efter, hvarifrån yxhuggen
hördes.» »Jag har i dag ej huggit så mycket», sade mannen,
»utan mest sysselsatt mig med att lägga upp den huggna
veden i en kast. Måtte ingen olycka träffat gossen! Jag
går genast ut i skogen för att söka honom.» »Jag olyckliga,
som lät gossen gå!» jämrade sig hustrun. Därpå föll hon
ned i bön till Grud om sitt barns räddning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free