Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass III - 66. *Fosterlandet af J. L. Runeberg - 67. *Mitt hem af C. R. Nyblom - 68. *Kyrkklockorna af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du hjälpt det utur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp;
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut!
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord;
gif, att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå!
Mitt hem är så ringa, dess dörr är så låg,
men aldrig en kärare boning jag såg
kring hela den grönskande jorden.
Där lefver mitt minne, där föddes mitt hopp,
där lärde jag blicka till himmelen opp
och älska mitt hemland i norden.
Och är ej mitt stolta, mitt härliga land
med snöiga fjäll och med grönskande strand
mer värdt än allt guld uti världen?
Ej byta jag ville, hvad jorden än gaf,
mot rikaste skatter den frihet, — den graf,
jag ärfde vid fädernehärden.
Det är prästens barn. Nu vandra de två
med hvar sin skäppa så trygga
till mörka skogen, där granarna stå
med grenar, som öfverskygga.
De varit där förr, de minnas,
hvar smultronställena finnas.
Nu gå de förbi de vaggande fält,
förbi den grönskande hagen,
och vallkons klocka pinglar gällt,
och varm var eftermiddagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
