Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass IV - 84. *Julottan af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur skogen blickar allvarsam!
Och djupt högtidligt fästet glimmar
med stjärnesken i gryningstimmar,
och alla dalar, alla berg
ha snöns och dödens hvita färg.
Och muntert slädens bjällra klingar,
och färden brusar stolt och fri;
framåt, framåt vår flykt sig svingar,
och träden vika fort förbi.
Då tänker jag, i drömmar sluten:
»Hur knapp, hur snabb är lifsminuten,
hur kall den luft, vi andas i,
och all vår fröjd hur fort förbi!»
Men se, i fjärran redan höjer
sig kyrkan upp, en Herrens brud.
Igenom fönstren ljus sig röjer,
hon skimrar mild i helig skrud.
Hon är’mitt skönsta barndomsminne:
hur ofta stod jag ej där inne
och hörde vid min faders hand
det ord, som sedan glömts ibland!
Hur ljuft! Nu får jag åter luta
mitt hufvud där i stilla bön
och till mitt bröst den himmel sluta,
som gjorde barnets värld så skön.
Hur ljuft att stå som förr på gången!
O, lyss, o, lyss! Nu klingar sången
ur folkets bröst, ur hjärtats grund:
»Var hälsad, sköna morgonstund!»
O, morgonstund bland morgonstunder,
då gudabarnet kom hit ner!
O, under öfver alla under,
som huldt igenom seklen ler!
O, barn, som brutit slafvens bojor,
o, barn, som gör palats af kojor,
o, barn, som krossar våld och flärd,
o, barn, som frälsa kan en värld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
