- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 1 och 2 /
124

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass IV - 89. Hvad yfves du öfver? efter R. Gustafsson - 90. *En liten körsven af C. D. af Wirsén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför till marken med ett skott. Därpå tog han af lejonet
dess hud, lade den öfver sina axlar och gick hem. Under
vandringen sade han för sig själf: »Konung öfver djuren,
hvad yfdes du öfver? För min hand föll du som en rö.
Det är jag, som är herre öfver jorden och hvad därpå är.»

Han hejdades hastigt i sitt stolta tal, ty en blixt sköt
ned från det mörka molnet, och mannen föll död på
lejonhuden. Askan mullrade: »Hvad yfdes du öfver? En gnista
sprang ut ur mitt moln, och du, som sade dig vara
naturens herre, låg maktlös.»

Men hvem bildade molnet och sade den dödande gnistan,
hvilken väg hon skulle taga? Det gjorde han, himmelns
och jordens herre, vår fader i himmeln, som på sin starka
hand bär allt, som han bjudit vara, och som styr allt efter
sitt eviga råd.

90. En liten körsven.

»Svarten» trafvar genom skogen, trafvar muntert uppför backar,
kry är lilla bergslagshästen, ifrig, så att svetten lackar.
Far och son på kärran sitta, lustigt färden hemåt går,
stolt är lille sjuårspilten, ty han tömmen sköta får.

Bruna ögat modigt blixtrar, ljusa lockar fladdra rika,
gnistor spraka under hjulen, skugglikt träden undanvika,
tall och gran att snabbt försvinna skymta fram som genom flor,
gossen tröttnar ej att köra, gossen tycker, han är stor.

Blott när vägen plötsligt kröker, när den svänger nedåt strömmen,
oförmärkt med ena handen far ibland tar tag i tömmen —
annars kunde det väl hända, att i ån det bure ner —,
taget sker så lätt och varligt, att den lille knappt det ser.

Tycker någon, han ej ensam skulle kärran kunna köra?
Sådant för en sju års gosse är, kan tro, ett enkelt göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free