Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass IV - 91. Blomsterlöken efter A. J. Segerstedt - 92. *Martins gåfva af K. Gerok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klara, sköna solljuset. Men knappt var jorden tillpackad
omkring honom, förrän han kände sig genomströmmad af ett
nytt lif. De gröna bladen, de härliga blommorna, som
slumrat inom det färglösa skalet, sköto upp, och snart var
löken förvandlad till en skön, doftande lilja.
»Huru dåraktig var icke min rädsla för den svarta
grafven!» tänkte den sköna blomman. »Mitt rätta lif kunde ju
ej börja, förrän jag blifvit gömd i dess sköte.»
92. Martins gåfva.
När i kulen höst du ser
löfvet gulnadt falla ner
och en dimma kall och våt
höljer skogens öde stråt
och de hvita flockar små
såsom vinterns förbud gå,
ställs en ädel hjältes bild
för ditt sinn’ så skön och mild.
Riddar Sankt Martinus red
pansarklädd från slottet ned;
kring gestalten smärt och hög
manteln vid för vinden flög.
Under portens höga hvalf
stod en fattig man och skalf,
och med ödmjukt lutad rygg
drog han sig åt sidan skygg.
Ömkan hjältens själ betog,
svärdet han ur skidan drog,
skar i tu sin mantel, gaf
tiggaren en hälft däraf.
Kvar den arme häpen stod,
men i striden drog med mod
riddarn med sin halfva dräkt,
stridde lika oförskräckt.
I densamma nattens lopp
väcktes han ur sömnen opp;
se, i strålar hög och mild
stod vid bädden Jesu bild.
Gudasonen själf det var,
mantelns ena hälft han bar,
sade med en himmelsk blick:
»Det var jag, som gåfvan fick.»
När i kulen höst du ser
löfvet gulnadt falla ner
och en dimma kall och våt
höljer skogens öde stråt
och de hvita flockar små
såsom vinterns förbud gå,
då, mitt barn, jag ber dig, tänk
på Sankt Martins milda skänk.
Ser du, hur en gammal man
sig för köld ej värja kan,
hur ett barn med nakna tår
genom snön till skolan går,
eller om en mor du ser
digna sjuk på halmen ner,
där hon vid sin tärda barm
knappt sin älskling håller varm;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
