Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 97 B. *Vid Mälarens strand efter O. Eneroth (IV) - 98. *Kungshatt af K. A. Nicander (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och, när vid stranden af din vik
din böljas längtan gör musik,
till dess den hvila får,
och skogen spelar sin koral
så vemodsfull från dal till dal
och trasten drillar slår,
ack, af allt skönt, mitt hjärta rört,
ej något skönare jag hört.
Och så, du sjö, på hvilkens strand
jag lifvets första kransar band,
du täcka mälarvåg,
hvarthelst jag än i världen går,
midt upp i söderns skönsta vår,
till dig står dock all håg,
och gärna sjönge jag en gång
invid din strand min sista sång.
En konung i Sverige han flyr icke gärna,
står stilla i spetsen som himmelens stjärna
och lyser och strider för hela sin här,
ty håller ock Sverige sin konung kär.
Men, är han allen i förvillande skogen
och svärdet är brustet och hästen är trogen
och fienden efter i hamn och i häl,
då rider han undan. Däri gör han väl.
Den mordiska hopen med glimmande spetsar
ren drager sitt notvarp i tätaste kretsar
och ropar: »Rid undan till hafsuddens kant!
Vi taga dig väl uppå klippans brant.»
På klippan är kungen och hafvet inunder,
och bakom är döden och trummornas dunder.
Han hör, hur hon nalkas, den brusande jakt;
guldsporren han frestar med väldig makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
