Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 99. Dannemora grufvor af J. H. F. Eurenius (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakom oss ligger det norra fältet, men grufvorna där
äro täckta i likhet med södra fältets, så att dess innandöme
icke kan ses uppifrån. Vi begifva oss därför till det
hisstorn, som ligger vid Storrymningens östra kant, för att
göra besök under jorden sextio meter under grufvans gamla
botten. Vi skola således stiga ned till ett djup af två
hundra tjugo meter.
I hisstornet finnas två hissar, liknande små hus. Hvar
och en af dem rymmer sex till åtta personer. Hissarna äro
af järnplåt och hänga på ståltrådslinor. Växelvis gå de
upp och ned. De dragas af en ångmaskin. En af hissarna
kommer just nu upp. Dörrarna öppnas, och två arbetare
draga ut en vagn, lastad med omkring en tonn malm. Sedan
vi erhållit tillåtelse, stiga vi jämte en arbetare, som skall
blifva vår vägvisare, in i det lilla huset. Vi tända våra
ljus, och dörrarna stängas. Då vårt lilla hus sänker sig,
känna vi oss litet oroliga, men snart blir färden rätt
behaglig. Omkring oss är idel mörker, emedan vår väg ända
från jordytan går genom berget; det är, som fore man
ned i en djup brunn. Vi se dock vid ljusskenet genom
ett hål på dörren hisställningens tvärbjälkar ila förbi
oss. På mindre än tre minuter äro vi nere på grufvans
botten.
Underbar är den anblick, som möter oss under vår
vandring i denna underjordiska värld. Långa gångar,
liknande tunnlar, gå i flera riktningar. I dessa skjuta
arbetare på spårvägar uppfordringsvagnar till hissen. Här och
där äro stora arbetsrum, från hvilkas väggar små stjärnor
tindra emot oss. Det är ljuset från arbetarnes lampor.
Med kraftiga slag drifva arbetarne så småningom borrar
djupt in i det hårda berget. Hammarslagen tystna, hålen
laddas med sprängämne, och tändtrådarna hänga som svarta
ormar på den laddade väggen. En hemsk känsla genomilar
oss, och vi söka skydd i en gång för den hotande faran.
Medelst elektricitet antändas vanligen skotten. Ett
fruktansvärdt dån, liknande stark åska, rullar genom de
underjordiska hvalfven, och berget darrar. På den plats, vi nyss
besökte, ligga nu stora lössprängda bergmassor. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
