Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 107 A. Omberg af R. Fjetterström (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granar, hvilka med sina raka, kraftiga stammar, sin
ständiga grönska och sina mjuka, behagfullt vajande grenar
gifva åt hela berget en prägel af lugnt och
vördnadsbjudande allvar. För öfrigt växa här lärkar, almar, ekar
och bokar med flera andra trädslag, genom hvilka
granskogens enformighet afbrytes och en behaglig omväxling
beredes.
Att göra en fotvandring öfver berget en vacker
sommardag är synnerligen angenämt. Den rena, hälsosamma luften,
skogens doft och de vidsträckta utsikter, som här och där
öppna sig för vandraren, verka lifvande både på kropp och
sinne. Än skådar man öfver slätten med dess talrika
kyrkor och gårdar, hvilken utbreder sig nedanför bergets östra
sida, än mötes blicken af Vätterns vida vattenspegel,
hvilken med växlande färger fortsätter i fjärran, tills den
sammansmälter med horisonten.
Bland de få bebyggda ställena på berget träffar man
Höje jägmästarboställe, den nära därintill belägna
skogsskolan och Stocklycke med dess vackra, mot sjön sluttande
äng, som är vidtbekant för sina många »rara» växter.
När man hunnit inemot bergets södra ände, kommer
man till högsta punkten, den s. k. Hjässan, dit en tämligen
brant stig leder, men där man ock rikt belönas för den möda,
som uppstigandet medför. En mer storartad och hänförande
anblick än den, som här öppnar sig, möter man sällan. Ur
skogens dunkel finner man sig helt oförmodadt omgifven
af idel solljus; i stället för det stilla, kanske något kvafva
lugnet där nere under granarna känner man sig omfläktad af
ett svalkande vinddrag, som något påminner om hafsbrisen;
man andas lättare och med fördubblad styrka, och sinnet
lyftes. Från denna plats, 174 meter öfver Vätterns yta och
263 meter öfver hafvets, kan man med en enda blick öfverfara
trakter, som äro milsvidt aflägsna. Å ena sidan ser man
den tätt bebyggda Östgötaslätten, hvilken såsom en karta
ligger utbredd under ens fötter med sina hvitglänsande
kyrkor, sina trefna gårdar, sina skogsparker och åkerfält,
allt vid synranden omgifvet af en gördel af blånande
höjder. Å andra sidan synes den ansenliga Vättern, hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
