Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 109. Haren efter C. U. Ekström och A. E. Holmgren (I) - 110. Jönköpings omnejd af C. O. von Porat (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han därför åtskilliga konster för att förvilla sina
förföljare. Först går han ett längre stycke i rak linje,
därefter går han tillbaka i samma spår hälften eller två
tredjedelar af den väg, han gått framåt. Han säges då »göra
lycka». När han på detta sätt hunnit längre eller kortare
på återvägen, sätter han alla fotterna tillsamman och kastar
sig tvärt åt sidan eller, såsom det på jaktspråket heter,
»gör afsprång»; därefter gör han några ganska långa språng
än hit, än dit, till dess han träffar någon plats, som passar
honom till liggställe. Sådan är hans allmännaste sed. Ofta
beter han sig dock annorlunda.
Haren äter om sommaren säd, gräs och rötter men i
synnerhet kål, väppling och andra saftiga växter. Om
vintern håller han till godo med bark af asp, sälg, pil och
vide. Under långvariga snöfall, då han ofta nödgas
tillbringa flera dygn under samma enbuske, förtär han de
finaste kvistarna på de grenar, som sitta honom närmast.
Är snön icke alltför djup, begifver han sig ut på
sädesfälten och gräfver sig ned genom snön till sädesbrodden.
Honan föder ungar tre gånger om året. Af dessa
omkomma ganska många, då de ännu äro späda.
Haren är inom femton månader full växt och tros kunna
lefva sex till åtta år. På bebodda orter uppnår han likväl
sällan denna ålder, emedan de, som trakta efter hans lif,
äro alltför många. Harens fiender äro talrika. Vi hafva
öfver dessa följande rim:
Mänskor, hundar, vargar, björnar,
katter, mårdar, vesslor, örnar,
räfvar, kråkor, hökar, lo
lämna haren ingen ro,
uggla, uf ej att förgäta, —
alla, alla honom fräta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
