Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 112. Värend efter C. G. Starbäck och H. Hofberg m. fl. (I) - 113 A. Öland efter H. Hofberg m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades. Genom de beständiga fejderna alstrades hos
värendsbon ett vildt och krigiskt lynne, som tog sig
utbrott äfven mot landsmän och bekanta. Att spänna bälte
var fordom en sed i dessa bygder, en vild tvekamp, som
sällan slutade utan den enes död men ofta vållade bägges.
Den förekom i synnerhet vid de stora gästabuden, hvilka
icke så sällan slutade med slagsmål och dråp. För öfrigt
var allmogens lefnadssätt här detsamma som i andra delar
af landet. Under de långa vinterkvällarna sutto män och
kvinnor kring den flammande brasan sysselsatta med sitt
arbete. De äldre sjöngo eller berättade om händelserna i
framfarna tider, och barnen hörde på. Så fortplantades
sagor och sånger från det ena släktet till det andra.
113 A. Öland.
Utanför Smålands kust sträcker sig från norr till söder
en lång, smal ö, som bär namnet Öland. Den utgöres af en
kalkstensklippa, hvars öfre del är kal, ofruktbar och nästan
öde, men hvars stränder hafva en mycket rik växtlighet och
en talrik befolkning.
Den nordligaste delen har dock icke samma beskaffenhet
som den öfriga ön. Stränderna i norr äro nämligen låga och
hvitglänsande af kiselsand. I nordöstra delen ligger Böda
hamn, hvilken är den bästa på Öland och det vanliga
öfverfartsstället till Gotland. Följer man därifrån landsvägen
åt söder, färdas man fram genom en lågländ, sandig och med
barrskog här och där beväxt trakt. Men snart ändras
förhållandet, och den egentliga ölandsnaturen vidtager.
Landet höjer sig något norr om Borgholm tämligen
brant, och landsvägen grenar sig. Den högra grenen leder
utmed det bördiga västra strandbältet. Detta har en bredd
af två till fyra kilometer och begränsas inåt landet af en
bergvägg af röda eller grå kalkstenslager, den så kallade
Västra landborgen. Denna stiger än lodrätt upp, än sluttar
den mindre brant och odlas ända upp till sin öfversta kant.
Hela strandbältet ända ned till Ottenby, som ligger på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
