Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 117. Bleking efter N. Torpson m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenbackar eller ljungbeväxta sandhedar. Detta har kommit
däraf, att vid skogsafverkningen matjorden blifvit förbränd
genom det fördärfliga svedjandet.
I bergplanernas fördjupningar ligga om hvarandra
mossar, kärr och småsjöar. De förnämsta dalgångarna äro
de, genom hvilka Mörrums-, Ronneby- och Nättrabyåarna
flyta. De hafva branta men aldrig höga väggar.
Berggrunden synes mångenstädes i själfva dalbottnen. På ett
par ställen, där dalarna vidga sig, ligga kyrkbyar. I öfrigt
finner man gårdarna med deras spridda åkertegar uppe på
bergplanerna. Åarna, som strömma långs med dalarna,
hafva ingen nämnvärd betydelse vare sig för samfärdseln
eller industrien. Däremot äro några af dem bekanta för
det rika laxfiske, som idkas i dem.
Småningom förändras landskapets utseende. Bergåsarna
blifva lägre, och tallskogen lämnar alltmer rum för frodig
löfskog, som bekransar sluttningarna kring de bredare och
fruktbarare dalgångarna. Här ser man nätta, välbyggda
gårdar, omgifna af bördiga sädesfält och grönskande ängar
med lummiga ek- och boklundar; där en leende sjö eller en
porlande bäck, som letar sig fram genom det saftiga gräset
till den i dalbottnen forsande strömmen, hvilken sedan leder
dess vatten ut i hafvet. Detta är Blekings mellanbygd. De
är den, som förvärfvat Bleking ryktet att vara ett af
Sveriges täckaste landskap.
Längre i söder, i strandbygden, utgör landets östra del
en sandig slätt, men den mellersta delen är ett bördigt
lågland, hvarpå små bergkullar här och där höja sig. Utefter
stranden ligga nära hvarandra byar, gårdar och fiskelägen.
Själfva kusten är rik på vikar och bukter. Utanför den
ligger en skärgård, som i öster, särdeles i Karlskronabukten,
består af en stor mängd holmar och öar, af hvilka några
större äro delvis skogbeväxta, bördiga och tätt befolkade.
Mot väster glesnar småningom skärgården och upphör i
närheten af Karlshamn.
Till skärgårdens öar hörde i forna tider det betydliga
Listerlandet som, nu genom uppgrundning af sundet förenadt
med fastlandet, i sydväst skjuter en mil ut i hafvet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
