Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 130. Bohuslän efter A. E. Holmberg m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stundom purpurröda af en liten växt, som har sitt
tillhåll i bergspringorna.
Anblicken af skärgården under en västanstorm är
förfärande, Den är då en enda ofantlig bränning. Långs
skärbandet reser sig en mur af hvitt skum; vilda vågor bryta,
sig mot klipporna och slunga därvid i luften tornhöga,
fradgande vattenpelare, hvilka med ett förskräckligt dån
nedstörta för att lämna rum åt andra. Ve den seglare, som då
drifves in bland bränningarna! Mången har där funnit sin
graf. Fordom var därför bohuslänska skärgården mycket
fruktad af sjöfarande, men, sedan fyrbåkar blifvit uppsatta
på de farligaste platserna, har skeppsbrottens antal
minskats betydligt.
Kusten är nästan lika vild och ödslig som skärgården.
Stranden är klippig och delad i en mängd uddar och näs,
mellan hvilka smala hafsvikar tränga djupt in i landet.
Nästan öfver allt stupar strandbädden tvärt ned i sjön, och
flerstädes finner man många meter djupt vatten invid
strandklipporna. Stundom framskymtar någon enslig stuga,
som krupit ned bakom bergen för att skydda sig mot den
hårda västanvinden, stundom åter ett fiskeläge med några
gårdar, som ligga här och där bland bergknallarna.
Boningshusen äro nätta och trefliga, men den infattning af träd
och buskar, som man är van att se kring hemmen inåt
landet, saknas här alldeles. Några små potatistäppor samt en
och annan bärbuske mellan stugorna är nästan allt, hvad
man ser af naturlig grönska.
Landet innanför kusten har syskontycke med
skärgården, ehuru bergen äro högre och hafvet saknas. Sedd från
en höjd liknar landytan en söndersprängd jätteklippa, hvars
block blifvit utan ordning kastade om hvarandra. Man ser
öfver allt kala, tvärbrant uppstigande klippor och emellan
dem dalar, som slingra sig i alla riktningar. Stundom äro
dalarna trånga som hålvägar, stundom åter så breda, att de
lämna plats för byar och sädesfält. Väster ut i närheten af
hafvet är landet skoglöst och kalt, men, ju längre öster ut
man kommer, dess mindre spåras hafsvindarnas förödande
inverkan. Växtligheten, som i dalsänkningarna gynnas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
