Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 145. Skogen (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödja skogsplantering. Men ännu allvarligare
bemödanden böra göras för att lära vårt folk värdera oeh
väl sköta skogarna, ty, om man icke i tid hämmar
skogsförödelsen, kommer vårt land att mista en af sina bästa
inkomstkällor och många af dess invånare att förlora
möjligheten att förskaffa sig uppehälle i sitt hemland.
2.
I de norra delarna af landet utgöras skogarna
hufvudsakligen af tall och gran, hvilka bilda så kallad barrskog.
Denna är mycket värderik, ty virke af dessa trädslag
efterfrågas mycket. Men äfven björken träffas här. I härdighet
öfverträffar den till och med barrträden, och vid den höjd
på fjällen, där barrskogen upphör, vidtager ett bälte, hvars
enda träd är björken. I det mellersta och i de bergigare
trakterna af södra Sverige utgöras äfvenledes skogarna till
en stor del af barrskog. Men ofta finner man här barrskogen
blandad med löfskog. Löfträden bilda dock icke några större
skogar i dessa trakter. Eken finner vid Dalälfven sin
nordgräns. Södra Sveriges lägre trakter kunna däremot oftare
uppvisa större löfskogar. Särskildt i Skåne finna vi
värderika bokskogar och rikare tillgång på ek. Vanligen är
löfskogen blandad. På torrare mark växer björken, på
fuktigare alen, sälgen oeh pilen. Äfven almen, aspen och rönnen
blanda sig liksom häggen och hasseln med andra löfträd.
Ask, lönn och den hos de gamle beprisade linden förekomma
vanligast som prydnadsträd vid gårdarna.
3.
Tallen trifves bäst på torra och magra sandfält, där den
kan obehindradt tränga ned med sina rötter, men den växer
ock på stenbunden mark. Vanligen växer den ganska tät
och gifver en god svalka och en riklig, hälsosam doft. När
tallarna stå tätt tillhopa på torr mark, blifva de ofta mycket
höga och smärta; stå de glest, få de ofta stora och lummiga
kronor. När tallen blir äldre, blir stammen kal och dess
bark grof och söndersplittrad. De nakna stammarna och de
dunkla kronorna gifva tallskogen ett uttryck af allvar och
dysterhet men på samma gång af kraft och härdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
