Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 148. Om Värmland i början af det nittonde århundradet efter H. Lilljebjörn (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höga kragar och utansidor voro af hundskinn, hvarpå håren
voro vända utåt. Mindre bemedlade nyttjade vid arbete
och på resor vantar, som voro stickade af getragg. Ville
man vara mycket fin, tog man på sig om vintern
fingervantar af ull med yfviga fransar vid handlederna och om
sommaren gula bockskinnshandskar.
Omkring halsen virades vanligen en blårutig linneduk,
som vid högtidliga tillfällen utbyttes mot en röd
yllehalsduk, öfver hvilken skjortkragen veks ned.
Kvinnorna voro klädda i hemväfda, randiga yllekjortlar
och liftröjor af vadmal. I hvardagslag nyttjade de kläder,
som voro för mycket slitna öch illa medfarna till högtidsdräkt.
På hufvudet bars ett i tresnibb viket, hvitt kläde af
linne med blå eller röda ränder. Ett dylikt kläde, som
täckte halsen, stack upp under den vanligen blå
vadmalströjan. Vid högtider pryddes hufvudet af »bindmössa och
stycke». Den förra var ett slags kalott af siden eller kattun,
som betäckte bakre delen af hufvudet, det senare en bred
spets, som stack fram under bindmössan.
Äfven kvinnorna begagnade blå, grå eller vanligen hvita
yllestrumpor. På fotterna drogos beeksömsskor med tjocka
näfverbottnar, som syddes fast vid öfverlädret medelst en
sula af tunt, hemgarfvadt läder. Spikar med stora, tjocka
hufvud slogos in i klackarna.
Hvardagskosten utgjordes af hafrebröd, sill, kålrötter,
bönor, ärter, rägmjölsgröt, välling af hafremjöl och vatten
samt om sommaren sur mjölk. Kött, fläsk, ost, smör,
rågbröd, ostkaka och sötost sparades till gästabuden. Då lades
en hvit duk pä bordet, och där ofvanpå såg man tjockt
rågbröd, limpor och påbredda smörgåsar, stora stenfat med
rykande skinka, salt kött, kål med fläskbitar och andra
goda saker.
Bland trä- och stentallrikar framlyste ett och annat
husgeråd af engelskt, rödrosigt porslin. Hos de förmögnare
bönderna saknades aldrig silfverbägare. Mångenstädes
funnos ock silfverkannor. Någon gång kunde man träffa på
ett grönt spetsglas, men i allmänhet voro glassaker
sällsynta hos allmogen. Mustigt färsköl, svagdricka och en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
