Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 148. Om Värmland i början af det nittonde århundradet efter H. Lilljebjörn (II) - 149. Närke efter N. G. Djurklou (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärsdrieka forekommo ymnigt vid kalasen och druckos ur
silfver- eller träkannor. Svartglaserade stenstop hörde till
de tarfligare drickskärlen.
Några andra åkdon än de, som användes till
fortskaffande af landtmannaprodukterna, forekommo icke. I dem
åkte äfven förmögna bönder till kyrka, gästabud o. s. v.
Mycken vidskepelse rådde ibland folket. Sjukdomar
sökte man ej sällan bota genom allehanda trolldomskonster.
Man trodde, att tomtegubbar och nissar gingo omkring i
stall och lador och beredde lycka eller olycka, samt att
häxor stodo i förbindelse med onda makter, hvilka använde
dem i sin tjänst.
Den myckna vidskepelsen sammanhängde med den stora
okunnighet, som ännu härskade ibland allmogen. Många
funnos, som ej kunde läsa innantill, och nästan ingen, som
kunde göra det utan svårighet. Föräldrarne kunde ju ej
undervisa sina barn i det, som de själf va ej kunde. På
landsbygden funnos inga skollärare, som aflönades på det
allmännas bekostnad. De, hvilka nöden dref att åtaga sig
lärarebefattningen, voro därtill föga tjänliga. Gamla
sjuklingar eller afsigkomna ynglingar förskaffade sig ej sällan
ett torftigt uppehälle med en lika torftig undervisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
