Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 157. Siljan och Siljansdalen af K. Karlsson Siljestrand m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de låtit förleda sig af uppviglare. I forna tider hafva de,
då fosterlandet varit i nöd, samlats omkring Engelbrekt,
Sturarne och Gustaf Vasa samt under deras ledning kämpat
för dess frihet. Då en dansk fältherre under Gustaf Vasas
befrielsekrig en gång frågade några svenska herrar, huru
inånga stridsmän Dalarnes landsände förmådde uppsätta,
fick han till svar, att dessa bygder kunde uppställa 20,000
man, hvilka i nödfall kunde äta barkbröd. Sant är ock,
att dalkarlarne i nödens tid mer än en gång nöjt sig
med så torftig föda. Ännu så långt fram i tiden som 1783
nödgades de taga sin tillflykt till det magra barkbrödet.
Skördefolk i Dalarne.
Af det nu lefvande släktet torde näppeligen någon hafva
behöft äta dylikt bröd. Äfven under vanliga förhållanden
blandades dock länge brödet till och med i förmögnare
bondhus med så kallade »maller», d. v. s. rengjorda
sädes-agnar eller hackelse, som förmalts till mjöl. Var det
nämligen icke missväxt i landet, voro dock spannmålsprisen i
Dalarne vanligen höga till följd af de dåliga samfärdsmedlen.
Utom säd köpte dalkarlarne i gamla tider hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
