Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 169. Tännforsen efter N. J. Andersson m. fl. (III) - 170. Björnen efter S. Nilsson m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vild sekund af skum och brus, —
och vågen fri sig drar
ur forsens famntag lika ljus
och lugn, som först hon var.
Tännforsens omgifningar äro icke storartade, men de
förhöja dock i hög grad det mäktiga fallets skönhet. På
ena sidan begränsas detta af ett med barrskog beväxt berg,
hvilket stiger tämligen brant uppåt i flera afsatser. På
andra sidan är naturen mera leende. En vacker björkskog
smyger sig utför sluttningen mellan Tännsjön och Noren.
I forna tider var Jämtland mycket rikare på vilda
djur, än det är i vår tid. Älgar, renar och björnar
ströf-vade genom de tysta, obebodda skogarna. Många af dem
simmade öfver den lugna Tännsjön, hvilken liksom stänger
det öfre landet från det nedre. Då hände det, att de drogos
ned mot forsen och störtade utför fallet och sedan flöto
upp vid sjön Norens stränder.
Folket berättar, att en björn, som ville simma öfver
Tännsjön, blef gripen af strömdraget och fördes mot fallet
men lyckades att i sista stund kasta sig upp på klippan
i fallets midt. Där stod han utan att kunna komma
därifrån. Några barn sågo från stranden den starkes
belägenhet och började kasta stenar på honom. Länge tålde han
förolämpningen, men omsider tog tålamodet slut. Han
vrålade förfärligt och visade de elaka gossarne tänderna
men utan verkan. Det lyckades honom icke att på detta
afstånd injaga någon fruktan. Ändtligen tog han ett
väldigt språng för att hoppa öfver forsens ena hälft. Men
hoppet var för kort, och björnen störtade ned i den vilda
forsen och omkom. Därför heter klippan »Björnstenen».
170. Björnen.
1.
Björnen är det största rofdjur icke blott i Sverige
utan i hela Europa.
Misstänksam och skygg drager han sig undan till
af-lägsna och ödsliga trakter, där skogarna icke ännu glesnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
