Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 170. Björnen efter S. Nilsson m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i vintersömn, med att, som man säger, rensa tarmarna.
Dessa draga sig samman, och magen hopkrymper betydligt.
I medlet af november går björnen i sitt ide, hvilket han
förut tillredt, och hvari han, om han icke oroas, tillbringar
vintermånaderna under en oafbruten hvila. Idet består af
en bädd af granris, mossa och ljung. Denna tillagar han i
en bergklyfta, under en utstående berghäll, under rötterna
af ett kullblåst träd, i en utgräfd myrstack, i en jordhåla
eller dylikt. Innan han går in i idet, ligger han några dagar
utanför på ett öppet ställe för att undersöka, om platsen är
säker och oupptäckt. De gamla björnhannarna ligga ofta
hela vintern under bar himmel, stundom alldeles öfversnöade.
Ehuru björnen ej äter om vintern, bibehåller han likväl
sitt goda hösthull. Dessutom påstå jägare, att björnhonan,
som under vinterhvilan framföder sina ungar i idet,
underhåller dem så väl, att de äro tämligen feta och stora, då de
lämna idet tillika med modern. Dock förtär hon själf ej det
minsta under tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
