Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 174. Luleälf af J. Englund m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om denna. Den östra grenen kastar sig lodrätt ned i ett djup
af tio meter ocli rusar därpå med förfärande våldsamhet
genom klipprännan. Här träffa de fräsande vattenhvirflarna
en klippa, som skjuter ut från rännans östra vägg. Med ens
brusar det svallande vattnet upp i höjden, skummet yr högt
i skyn och lägrar sig såsom ett tjockt moln öfver fallet. Yid
foten af klippan tvingas det rasande vattnet att vika åt
sidan och möter då den smalare grenen, som kommer från
andra sidan klippön. Därpå rusar vattenmassan med
svindlande fart framåt och bildar det ena fallet efter det andra
på en sträcka af tre kilometer.
Endast på några få ställen och ej utan lifsfara kan man
komma ned till vattnet. Man måste klättra än utför
halsbrytande klyftor, än bland ofantliga, på hvarandra
uppstaplade klippstycken. Lättast kan man närma sig fallet
på den plats, där det är mest gripande att åse, nämligen
nedanför dess öfversta del. Man ser här å ena sidan den
väldiga, vackert mörkgröna vattenstrålen, som kastar sig
lodrätt ned i djupet, å den andra vattenmassan där nere,
hvilken i ofantliga, skummande vågor i snabbaste fart ilar
fram genom den trånga, stupande rännan. Dånet på detta
ställe är så bedöfvande, att personer, som befinna sig på den
mycket högt öfver vattenytan belägna klippstranden, kunna
meddela sig med hvarandra endast genom rop. Också höres
bullret mer än fyra mil härifrån som en aflägsen åska.
Här är det, Harsprånget visar sig i sin mest storartade
vildhet. Närmast nedom fallet utbreder sig en ödslig trakt,
där ingen rök hvirflar från människoboningar, där intet
odladt fält vittnar om mänsklig flit och möda. Denna
traktens ödslighet i förening med den djupt nedskurna älfvens
obeskrifliga raseri förlänar Harsprånget en utomordentligt
vild skönhet. Namnet säges hafva uppkommit däraf, att
vattenångorna öfver den del af forsen, där vattenmassan
törnar emot klippväggen vid strömbäddens krökning, frusit
om vintern och hvälft en isbrygga, öfver hvilken harar skola
hafva sprungit.
Sedan Stora Luleälf rusat utför Harsprånget, framflyter
den än lugn, än forsande emellan höga, branta stränder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
