Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 174. Luleälf af J. Englund m. fl. (III) - 175. Bestigningen af Sarjek (Sarjektjåkko) (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra och älfvens bredd vid det starkt strömmande
Gäddvikssundet blifvit jämförelsevis obetydlig, vidgar sig
åter strömbädden. Tvenne vikar bildas, af hvilka den ena
tränger in emellan den på en halfö liggande staden Lnleå
och den vänstra stranden. Härefter fortfar Luleälfven att
framgå i en bred och lugn fåra för att snart åter
sammantränga sig i sina tvenne utloppsgrenar.
175. Bestigningen af Sarjek (Sarjektjåkko).
I Jockmocks socken ligger berget Sarjek, som i höjd
öfverträffar Sulitälma, hvilket länge ansågs som Sveriges
högsta topp. Det når en höjd af 2,125 meter och är blott elfva
meter lägre än Kebnekajse, Sveriges högsta berg. Den 28 juli
1879 lyckades en man vid namn Bucht bestiga Sarjek. Han
beskrifver uppstigandet på ungefär följande sätt:
Efter en besvärlig och äfventyrlig vandring genom
Lappmarken lyckades jag tränga fram till foten af Sarjek.
Där slog jag läger i afvaktan på lämpligt väder för
uppstigningen. Den 28 juli vaknade jag vid en strålande sol.
Då jag trädde ut ur tältet, flögo mina blickar upp till det
majestätiska Sarjek. På dess toppar syntes ej en molnfläck.
Jag beslöt att vandra uppför dess snöklädda sidor.
I hast åt jag min frukost, fattade den oumbärliga
fjäll-stafven och började stiga uppför berget. Sedan jag och mina
följeslagare vandrat ett par timmar och småningom stigit
upp till en höjd af omkring 300 meter, kommo vi på en stor,
sakta sluttande isjökel, som till största delen var snöbetäckt.
Här och där syntes sprickor, vid hvilkas öfverstigande vi
måste iakttaga stor försiktighet. Snön var så lös, att vi
sjönko ned däri ända till knäna. Yi nödgades därför gå helt
långsamt. Den, som kom efter, trampade i dens fotspår, som
gick före. På ett och annat ställe syntes blå is, som låg
under snön. Yid en af de lägre topparna hade det
ned-strömmande vattnet i isen bildat en sjö med lodräta, höga
isstränder. Yi gingo tätt förbi denna. Jag kröp ut på
iskanten men drog mig rysande tillbaka, ty, om jag störtät ned,
hade ingen makt i världen kunnat rädda mig från döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
