Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 176. Vargen efter A. E. Holmgren (II) - 177. Skridjökeln på Sulitälma efter E. G. Geijer (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vargen behöfver vanligen ett ganska ansenligt mål för
att blifva mätt. Han angriper därför helst större djur, såsom
tam boskap, får, svin samt älgar och renar, men i brist därpå
håller han till godo äfven med det mindre villebrådet,
såsom hare, fågel och dylikt. På åtel går han ganska ofta och
äter den lika gärna, äfven sedan den blifvit skämd.
Då tillfälle yppar sig, dödar vargen i likhet med lon
en hel mängd djur, innan han gifver sig tid att börja sin
måltid. Endast när han är mycket utsvulten, stillar han
sin hunger med det först fällda djuret. Det har till och
med någon gång inträffat, att han på en enda natt kunnat
döda ända till trettio tama renar. I fjälltrakterna är han
också lapparne till otrolig skada. Han lämnar aldrig deras
renhjordar ur sikte, utan, så snart något djur blifvit efter
eller skilt sig från de öfriga, eller så snart han, osedd af
vaktarne, kan nalkas och intränga i hjorden, är han alltid
färdig att plundra och anställa förödelse.
Då vargen skall fånga ett djur, smyger han sig fram,
till dess han kommer det så nära, att han med några väldiga
språng kan komma det in på lifvet. Lyckas han ej att
genast gripa sitt byte, förföljer han det för att om möjligt
hinna upp det. Äro flera vargar tillsamman, plägar vanligen
en af dem följa spåren af det flyende djuret, under det att
de öfriga söka att på omvägar genskjuta det. Hästar och
större djur drifva de ofta ut i något djupt kärr eller någon
mosse för att så mycket säkrare få dem i sitt våld.
177. Skridjökeln på Sulitälma.
En af Skandinaviens största skridjöklar är den på
Sulitälma. Den har en längd af en half mil och en höjd af öfver
hundra meter. Den ser ut som en isvägg, hvilken täcker
bergets sidor. I dess nedre kant finnas här och där
ofantliga hvalf, som omgifvas af stora spetsiga ispyramider.
Ofvanpå den träffar man stundom remnor så vida och djupa,
att lappar med hela sin renskara för alltid försvunnit i dem.
Hela denna ofantliga ismassa är i oupphörlig skridning
nedåt. Ständigt underskäres den vid sin nedre brädd så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
