Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 177. Skridjökeln på Sulitälma efter E. G. Geijer (F) - 178. Lapparne (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl af det ned i remnorna och ur de djupa hvalfven
strömmande isvattnet som ock af jordens egen värme, ty jökeln
sträcker sina utskott hela två hundra meter nedom
snögränsen. Den tryckes af sin egen tyngd utföre och
uppskjuter därigenom framför sig höga, gyttjiga jordryggar,
hvilka göra kanten svart och ohygglig och smutsa det
därifrån nedbrusande vattnet. Man kan göra sig begrepp
om den ofantliga kraft, hvarmed ett sådant isfält skrider,
då dessa ryggar, som utmärka dess kant, ofta kunna bestå
af tusentals stora stenblock, hvartdera till flera meters
genomskärning, hopade på hvar andra till ansenlig höjd.
Man hör denna jökelns rörelse. Han knakar och brakar
oupphörligt. De stora ispyramiderna störta ständigt med
dån tillsamman och ned öfver de djupa hvalfven. Det
mörka vattnet sorlar och brusar i afgrunden. Ingen lefvande
varelse vågar nalkas en sådan brädd, och all beskrifning kan
af detta fasans skådespel gifva blott en ofullkomlig afbild.
Finner man något ställe, där skridjökeln är snötäckt
och tillgänglig, och vågar bestiga det, måste flera
följeslagare gå på något afstånd från hvarandra med ett rep
emellan sig för att rädda den, som kunde falla ned i någon af
snön dold spricka. Men ännu återstår en half mils väg
uppför en brant snösida till fjällets topp, där man dock
föga ser, emedan den stora höjden gör, att allt utom de
närmaste fjällspetsarna sjunker ned i en ödslig dunkelhet.
Is är ej ännu bilden af den största köld. Än högre
upp fuktas snön aldrig af någon regndroppe, mjuknar aldrig
för solens strålar och blir genom sin ålder blott
sammanpackad till en oerhörd hårdhet. I dalarna nedanför
Suli-tälma växa dock örter, som i Sverige eljest ej finnas
nordligare än på Kinnekulle. Så kraftigt verka solstrålarna
på de med gles björkskog beväxta fjällsidornas fot.
178. Lapparne.
Lappar hafva af ålder funnits i öfre Norrland. Numera
förekomma de i fjäll- och skogsbygder i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län. Där uppehålla de sig under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
